——äc27 afsky som så ofta blotiställt sitt lif utan att ens tänka derpå. — Om jag blott hade en pistol!... sade han för sig sjelf. Han fick en idå, en iddå visserligen ånnu dunkel och obestämd, men som han dock kände borde vara on idG till räddning ... Denna idå uppstod hos honom då han betraktade och vidrörde det rep, som tjenat honom vid nedstigandet från citadellet till afsatsen och som såkert fistadt vid gallren hängde utefter muren. — Skulle du vilja klättra upp utefter detta rep, korporal? ... utbrast han. IIan öfverlade en minut, skakade på hufvudet och forrfor sorgset: — Hvad skulle dot Åtjena till?... Skulle du vara längre kommen, sedan du uppnått det fängelserum hvari den stackars lifdömde, som genom din dumhet blifvit dödad, förvarats? ... Kan du komma ut derifrån? ... Nej. Om du försöker det, skola skildtvakterna arrestera dig, då du ej vet lösen, och för öfrigt, för öfrigt ... Han tvärtystnade ännu en gång; hans ögon började lysa af glädje; hans mun grimaserade under hans tjocka mustascher. — kitt ögonblick! ... utbrast han, korporal Bavois ger sig ej så lätt! ... Hans idd, som nyss förut knappt varit ett frö, hade nu tillväxt och var nåstan mogen. — Om du hade detta rep, som nu hänger der gagn