ej gått af derigenom att någon svag punkt fannits i detsumma, utan att det förefunnits en jemn skåra deri. Korporalen hade ungefär samma tankegång som Maui rice dernere. i — Millioner granater! ... utbrast han för sig sjelf, : de uslingarne ha afskurit tåget! ... litt minne som ej gick långt tillbaka föresväfvade honom i detsamma. — Detta, tänkte han, var sålunda orsaken till det buller som den stackars baronen hörde från rummet bred: vid!... Och jag som sade till honom att det blott var råttor! Han tänkte emellertid, att han hade ett enkelt medel att förskaffa sig visshet om riktigheten af sina gissningar. Han trädde tåget öfver spettet och drog af alla krafter, än på det ena stillet, än på det andra... Det gick af på tro ställen . .. Denna upptäckt gjorde den gamle soldaten helt brydd. — Nu är du i en vacker fälla Bavois, mumlade han för sig sjelf. En del af tåget hade fallit ned med den olycklige baronen, och det var tydligt att alla bitarne förenade ej skulle nå foten af klippan. Med den snabba blick som utmärker handlingens män, tog Bavois sin ställning i betraktande ur alla möjliga synpunkter och han fann den förtviflad. — Det är förbi med dig, korporal, sade han för sig sjelf! I dagningen kommer man och finner baronens fängelse tomt. Man sätter näsan intill fönsterrutan och man