Göteborgsposten – 19 juli 1869, sida 2

— —A icOQAAL— ——— — De sjelfva visste ingenting af allt detta och päåskyndade sina barns giftermål, utan aning om att man ansäg det som en förhatlig utmaning. Ceremonien var bestämd att ega rum den 17 Ahpril och det hade blifvit beslutadt att bröllopet skulle försiggå : i slottet Ssirmeuse med stor högtidlighet. Det var i den lilla kyrkan i byn Sairmeuse som vigseln förrättades af den kyrkoherde som efterträdt den stackars abbe Midon ... I slutet af det tal som presten riktade till Ådo unga makarne, yttrade han dessa ord som han trodde profotiska: — Ni skola bli, ni måste bli lyckliga! .. Hvem skulle ej ha trott som han? Förenade ej dessa båda unga personer alla de vilkor som tyckas böra skapa lyckan !. Men om en dämpad glädje framlyste i den nya marquisinnan de Sairmeusees ögon, skulle en skurpsynt granskure kunnat läsa tankfullhet i mannens. Man skulle kunnat tro, att han ansträngde sig för att förjaga mörka tankar. Det var derföre att i samma ögonblick hans hustru stolt och strålande af skönhet hängde sig vid hans arm, återkom minnet af Marianne för hans själ. Hvad hade blifvit af henne, som man ej sett sedan Lacheneurs afrättning? Modig som han visste henne vara, var han öfvertygad om att orsaken till att hon ej visat sig var den, att hon ingenting vetat . Ah! ... om han varit älskad af heaue, då skulle han