Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Ööfvers. fr. Franskan.) Sedan det högmodsrus som först omtöcknat deras omdöme skingrats, tänkte de med förfäran på följderna af sina förhatliga beräkningar. Redan förebrådde de hvarandra ömsesidigt öfverdrifterna i de första rapporterna, de lögnaktiga proportioner de gifvit åt uppresningen. De anklagade hvarandra ömsesidigt för den olycksbringande brådska hvarmed domarne afkunnats, för uraktlåtenheten af all rättegångsordning, för orättvisan i den afkunnade domen. Hxvarochen ville på den andre kasta skulden både för det utgjutna blodet och allmänhetens förbannelser. De hoppades nu åtminstone kunna utverka nåd för de sex dömda, hvilkas afrättning blifvit uppskjuten. De erhollo den ej. En natt anlände en kurir till Montaignac, hvilken medförde denna lakoniska depesch: De tjugoen lifdömda böra afrättas. Uvad hertig de Richelieu än haft att säga deremot, ( Forts. fr. N:o 160.