Göteborgsposten – 19 juli 1869, sida 2

blott mot massan mot såtalet, ej blott fätalet mot mot massan. Derför helsa vi det nu lyckligt utförda arbetet med jubel. Menniskorna ha ej råd att umbära hvarandra. Europa behöfver Amerika, och Amerika Europa, det solidariska bandet är oafytterligt för de civiliserade folken. Ivad deremot ministerförändringen i Frankrike angår, så sväfva vi ännu i ett slags ovisshet. Vi kunna derför här endast återgifva några telegrasiska rykten, hvilka naturligtvis kunna med första telegrafbud åter kullkastas. Emellertid skall enligt desamma Latour dAuvergne ha antagit befattningen som utrikesmister. Det uppgisves äfven, utt trenne medlemmar af den slaviska majoriteten skall ha ulsetts, neml. Basson, Nocent och St. Laurent. Dessa berrar äro obskyra. Itt annat telegram nämner Louvet (tillh, mellanpartiet) såsom minister för de allmänna arbetena, baron Sågris som justitieminister och Chevandier de Valdrome som postoch telegrafminister. Hvarken Ollivier eller Buffet vilja ingå i det nya kabinettet, hvilket är mindre underligt, alldenstund detta blott är ett ötvergångskabinett, hvars lif ej kan vara långvarigt, hvadan nämnda herrar skulle der alltför tort spela ut sin politiska roll. De ha för öfrigt båda uppstallt fordringar, som gå längre än kejsarens medgiltvanden. Skulle de nu antaga dessa som program, så skulle de såsom politiska min bibehålla sig precist lika länge som det i programmet bestämda systemet kunde forttara, och eftersom det under inga omständigheter kan bli långlifvadt — detta är åtminstone vår åsigt — så skulle de sjelfva endast bli ett slags politiska dagsländor. De äro alltför mycket politici, åtminstove Olivier, att antaga en sådan roll, hvarför deras afslag att inträda i det nya kabinettet ej bör kunna förundra någon, Det uppgifves, att Rouher skall till belöning för sina mångåriga tjenster erhulla titeln at Frankrikes kansler och såsom sådan öfvertaga presidiet i senaten. Venstern i lagstiftande kåren visar sig föga uppbyggd af reformerna, och detta kan väl ingen gerna förtänka dem. Den visar sig förakifull och dess medlemmar göra hånfulla axelryckningar. Thiers skall efter det kejserl. budskapets uppläsande hafva med ett ironiskt leende yttrat: Nu hafva vi ju fått större srioch rättigheter än sjelfva det engelska parlamentet. Kejsarinnan Eugonie förbereder sig redan lör sin resa till Orienten. D. 30 Sept. skall hon vara i Konstantinopel och dröja der i tio dagar, från d. 10—20 Okt. besöka Smyrna och trakten deromkring samt derefter begilva sig till Egypten, hvarest hon skulle d. 17 Nov. på sultanens uttryckliga inbjudning sjelf bovista Suezkanalens invigning. Det turkiska sändebudet i Paris, Djemil Pascha, kommer sannolikt att beledsaga henne under hela resan. Det tredje bandet at Österrikes röda bok har nu offentliggjorts i Wien. Detsamma innehåller en inledning jomte 48 aktstycken, hvilka omfatta tiden trån November 1868 till Juli 1869. I inledningen betonas regeringens bomödanden om att ofverallt verka för fredens bibehållande och betryggande samt för bevarandet at monarkiens intressen. Det förklaras vidare, att hon ej skall lemna sin hittills innehafda vana att offentligen redogöra för de utländska angelägenheternas gång, tastän den röda boken varit en skottafla för våldsamma angrepp af den utländska pressen och tillochmed utländska regeringar gjort densamma till föremål för reklamationer. — 10 aktstycken afse ändringar i v. Beusts titel, den nya handelsflaggan, tillbakavisandet al de mot Österrike gjorda beskyllningarne för offentliggörandet af diplomatiska aktstycken.— 26 aktstycken beröra de turkiska tvisterna, 2 Osterrikes ställning till Donausurstendömena och ett dess ställning till Italien. — I en note till de österrikiska representanterna i Sydtyskland uttalar regeringen sin önskan att kunna upprätthålla ett tillståud, hvilket ej sätter den allmänna freden i fara, och redogör för den tillbakadragna hållning, som österrikiska regeringen iakttagit till denna fråga. — En note från rikskansleren till srih. v. Werner i Dresden rättfärdigar Österrike mot de förebråelser, som gjorts detsamma med aniedning af grefve v. Beusts depesch till grefve Wimpffen i den sransk-belgiska frågan. Det framhålles deri, att Österrike underlåtit att utöfva någon tryckning på den belgiska regeringen. — I afseende på den romerska irågan äro der sju aktstycken, af hvilka framgår, .AGAGAAJ ts Ad A.. AA.