Herr de Courtomicu lydde och blef straxt derefter likblek, papperet darrade i hans hand, hans ögon beslöjades och han blef nödsakud stödja sig mot marmorn för att ej falla. — Jag förstår ej, stammade han, nej, jag begtijer ingenting. Hertig de Sairmeuse och m:me Blanche närmade sig hastigt. — IIvad är det? frågede de med en mun, hvad har händt? Med en hastig rörelse ryckte Nartial brefvet ur marquis de Courtomieus hinder och vändande sig till sin far yttrade han: — Hör på hvad man skrifvit till mig. (orts.) ———