Göteborgsposten – 17 juli 1869, sida 2

Rättegängsoch Polissaker. Poliskammaren. Bland de många som fått gästa stadens sinkorär det väl sällsynt att finna ett exemplar som gör det frivilligt, och ännu färre är det nog hvilka på så egendomligt sätt försäkra om att komma dit som en excentrisk barberare vid namn Nils Olaus Hinestad från Norge föl. Onsdag gjorde. Till poliskonstapeln n:o 78 Lindblad, posterade på Breda vägen, kom neml. sagde dag på aftonen denne hkigaros Nachfolger och omnämnde i mycket beskedlig ton att han tappat något i alläcn: hans ärende var nu att få veta hvar han skulle få anmäla sin förlust. Lika beskedligt svarade honom konstapeln, att som förlusten gjorts inom tredje polisdistriktet. så borde han anmäla densamma på dettas vaktkontor i Haga. Finestad förmenade dock att po onstapeln borde visa honom vägen dit. Detta vägrade Lindblad, förklarande att ban icke hade rättighet att lemna sitt tpass. — Ja, men om j ger herrn en örfil, så blir väl herrn tvungen att följa mig dit? frågade Hinestad i den artigaste ton i det han lade tonvigt på ordet följa. — Åh, det besväret behöfver herrn icke ha, svarade konstapeln, som trodde att han hade någon slad skämtare framför sig och sökte fundera ut om mannen möjligen sagt någon witz. Om herrn frågar sig före, så tager herrn sig nog fram ändå. Men ack, det var ingen skämtare som stod der i halfdunklet och såg så fryntlig ut, eller om det var det så tillhörde han den afart hvilken mest sysselätter sig med hvad engelsmännen kalla praktiskt amt:. Ty knappt hade konstapeln talat ut förr än en bland de präktigaste örfilar, som kunna utdelas sved på hans öra. Förblutfad öfver detta ovåntade anfall hade konstapeln ej ens tid att sansa sig innan han fick u: 2, minst lika väl konditionerad som den första och medförande den omedelbara