Göteborgsposten – 17 juli 1869, sida 2

sitt eget handlingssätt, mildrat domen eller ätminstone afskilt derifrån all bitterhet. Franvaron at ett ordnadt och derför äfven at ett för det hela kraftigt släckningsarbete, hindrade dock icke att enskilda detaljer vittnade om bade stor ansträngning och bravur. Det är sådana detaljer, som man nu efteråt framdrager och talar om med aktning och tacksamhet. Främst i detta afs ende står försvaret af de två punkter, på hvilka dra stadsdelen var mest hotad, nemligen Gammelbron och Södra skeppsvarfvet. På det senare stället inryckte i behaglig tid, sedan det gamla manskapet var alldeles uttröttadt, de förut omnämnda arbetarne från Petreska egendomarne. Deras ansträngningar anser man sig ha att tacka för att Söder undgi faran från det hållet. Af hvilka Gamla bron förs rades, har jag ej lyckats vinna upplysning om, men de tillhörde Gefle samhälle. Än är vid denna bro mycket smal och å norra stranden stodo hus ända ned till vattnet, hvarigenom lågorna nästan slogo öfver hela åns bredd och gjorde luften på södra sidan glödande het. Flera gånger antändes bron, men elden släcktes. Rifningen af densamma försvårades naturligtvis och gwjordes farlig genom hettan, men man lyckades dock i sista minuten; då folket vid pumparne, utmattadt och halfqväfdt af rök och värme, stod färe att gifva segren förlorad, föll halfva bron med ett brak i vattnet, och eldens väg var stängd. I allmänhet tilldelas stadens qvinliga befolkning, höga och låga, fattiga som rika, högt och odeladt beröm för uthållighet vid vattenlangning och besinning i ögonblick af öfverhängande Då det ej är möjligt att kunna nämna alla, som gjort ss förtjenta at ofte utligt erkännande, föredrager jag att nämna ingen, för undvikande af möjliga orättvisor. Medvetandet af att hafva gjort sin pligt är i alla fall bästa belöningen. Ett par fall kan jag likväl ej förbigå med tystnad, nemligen räddningen af lasarettet och Berggrenska huset. Framför det förra, beläget å östra ändan af stadsträdgärden. helt nära brinnande hus, fattade en trupp Vallbo-boar posto och lyckades, under anförande af socknens gästgitvare, att afhalla elden frän sjuklingarnes fristad. Berggrenska huset, beläget vid ån och på tre sidor omgifvet af större brinnande byggnader, räddades af sjökapten Möller från Öregrund, hvilken med sin skeppsbesättning ditkom i rättan tid för att afstänga det härjande elementet. Detta hade dock efter all sannolikhet misslyckats, såvida denna byggnad j som lasarettet. ha tt bästa skydd i de lumlöfträd. af hvilka den var omgifven. Vidare ittas om samme hr Möller, att han tog ett par husvilla och utblottade familjer på sitt fartyg, der de erhöllo föda och god omvårdnad. Såsom bevis på den rådande värmen och den snålhet, hvarmed elden förtärde allt i sin väg, må nämnas, att i jorden nedgräfda kar vid de i norra stadsdelen belägna storartade garfverierna kolades jemnt med det i dem varande vattnet, och i några få kar, som elden ej ätkom. blefvo hudarne ordentlist kokade; äfvenledes blef all fyllning satorna förstörd, så att stenarne antingen ligga lösa eller Söndersmulade. Jernpjeser smälte ihop till klumpar, och glas rann som vatten. Hvad de förut omtalade oordningarna bland en del arbetskarlar så härledde de sig från fylleri, derigenom att vid räddningen åtskilliga fastager bränvin och punsch m. m. föllo i deras händer. Det sattes dock en hastig gräns för superiet, ty de rusgifvande dryckerna uttömdes på gatorna af polisen. I allmänhet torde det ej ha varit många af stadens bofasta befolkning, som gjorde sig skyldiga till. dylika förseelser, lika litet som till de talrika stölder, hvilka under och efter eldsvådan bedrifvits, utan söker man gerningsmännen härtill bland den talrika skara af löst folk, som hvarje sommar uppehåller sig här med arbete vid åtskilliga af de större industriela etablissementerna. Någon bestämd visshet i detta fall har likväl, sävidt jag vet, ej vunnits, enär den allmänna säkerhetens väktare och rättvisans handtlangare blifvit, de som så många andra, brandskadade och husvilla och derför ej heller kunnat vidtaga några kraftätgärder. Jag begagnar detta tillfälle att anmärka, att polisstyrkan i Getle förefaller, till och med under vanliga förhållanden, att vara bra liten, hvilket dock vittnar godt för samhället. Gefle har under sommartiden en befolkning af minst 16,000 menniskor; inom stadens område finnas öfver hundra gator, somliga af betydlig längd, samt tolf torg eller öppna platser; ; men det har ej mer än en stadssiskal och sju bolisko. staplar att der hålla tillsyn och ordning. Nu tillkommer dessutom att stadens häkte uppbrunnit liksom poliskontoret, h heller samhällsvådliga personer, om de påtr kunnat tagas i förvar och göras oskadliga åtminstone för en kort tid Gefle-postens tidningsbyrå har visserligen, utom till mycket annat, äfven begagnats till ett slags polisvaktkontor, men man har dock ej kunnat rimligtvis, äfven under nuvarande utomordentliga förhållanden, ifrågasätta dess begagnande till fäng Naturligtvis fingo alla öppna platser rundtomkring den nedbrunna stadsdelen i första hand tjena till magasiner för tlskamt artiklar af alla slag. och att på alla dessa ställen hålla zenom ställdes frestelsen, snart 4 rv långfingrade äfventyrare, tillfället gör tjufven, som man vet. Det kan dock med säkerhet antagas, att mycket bergadt gods, som nu saknas, återfås af rätter egare; många anmälningar om tillvaratagna saker ha redan blifvit gjorda, hvarom man kan öfvertyga sig å Geflepostens byrå, der långa listor på sådant redan blifvit upprättade. Det är förvånande att vid tillfällen, sådana som detta se huru nöden skapar utvägar. Många af de utom staden belägna ladorna stå icke blott under inredning till handelsbutiker, utan några äro till och med redan förvandlade till jemförelsevis trefliga bostäder. För en stund sedan blef jag i tillfälle att blicka in i en sådan lada. (iolfvet var öfvertäckt med mattor, på våggarne hängde taflor med förgyllda ramar och kring våggarne stodo placerade: i ett hörn en förmaksmöbel, i ett annat hörn en sängkammarmöbel. i det tredje hörnet kontorsmöbler — d. v. s. hvad af allt detta blifvit bergadt. — Intrycket at det trefliga och behändiga i arrangementerna skulle betydligt ha öfvervågt det egendomliga i anblicken, om icke mattorna gått i vågor genom den under det glesa golfvet spelande vinden... Här talas mycket om försummade assureringar. Hvad jag med bestämdhet vet är, att en af de mes framstäende askärsmännen hade ett betydligt parti spanmäl, för hvilket försäkringsterminen utlöpte i s kl. 12. Genom en tillfällighet försummades att taga ny assurans på förmiddagen; kl. half 1 utbröt elden, och om några timmar var all spanmalen endast en askhög. De bittraste förlusterna äro utan tvifvel de, som förorsakats af en blind tillit till de Backmanska kassaskapen. Nämndle pjeser ha nämligen ej i ett enda fall under härvarande eldsvåda, så vidt jag vet, 14 (4(1.. hvad av dam varit utlat