Göteborgsposten – 17 juli 1869, sida 2

. Branden i Gefle. Dagens Nybeters specielle korrespondent skrirver från Gefle under d. 14 d:s följande: Bland ruinerna af en ramlad lycka dråjer man serna, fast det smår och söker, med tåradt öga, med svidande hjer t Spillrorna af krossade klenoder. dyrbara antingen genom sitt materiella värde eller genom minnena, som de gömma. Under sådana förhållanden blir det minsta stort, det obetydligaste värdefullt. Detta ser och hör man stundligen här. Ur det mörka vi ret af de senaste dagarnes tilldragelser härstädes börjar man så småningom framleta det ena vackra draset efter det andra, hvilka kasta ett förmildrande ljus öfver det ojemförligt hemska skadespel, hvars första akt nu blifvit utspelad. Om man tar i betraktande icke blott förhållandena här på platsen, hvad beträffar eldsläckningsväsendet som jag ej saknar skäl att anse ha varit mindre välbestäldt, än i de flesta andra at rikets städer —, utan äfven den otroliga hastighet, hvarmed det härjande elementet utbredde sig och hvarigenom efter den korta tiden af ungefär 6 timmar två tusen byggnader (jag beraknar tre hus på hvarje gårdstomt, utom byggnaderna på IIOImen) stodo i låga under stark storm, så har man ej ens rättighet till förundran öfver, att ej något planmi t, kraftigt eldsläckningsarbete bedsrets. helst när ingen öfvad och disciplinerad brandkär fanns på platsen. Om man derför i första hettan — och ej utan skäl — gaf uttryck åt missnöjet ötver felaktiga eller uteblifna åtgärder af dem, hvilkas pligt det var att leda och ordna, men hvilka angos ha låtit sig gripas af den allmänna förskräckelsen och derför ej mäktat med tillbörligt eftertryck göra sig hörda, så har man nu efteråt, sedan hvar och en haft tid att väga svårigheterna och granska st