Göteborgsposten – 15 juli 1869, sida 1

HJ GCCHUFen Alltså, ni är färdig och vi börja vår vandring den Första dagen. Danska afdelningen I och IL. — Skandinaviska aqvarell-, kopparsticks-, åravyr-, litogratioch xylografi-afdelningen. Danska afdelningen III och IV. — -Åeservsalen. ÄAfdelningen för aflidna konstnärers arbeten. I):o för utländska konstnårers arbeten. Dicksonska samlingen. Vi ba löst våra inträdeskort, lemnat våra öfverflödiga effekter åt en artigt bugande vaktmästare, hvars prydliga distinktionstecken, en kokard med fladdrande band i de skandinaviska tärgerna, angenämt öfverensstämma med vår egen politiska färg, och stå nu midt i den nedra förstugan, nyfiket kikande upp mot stora trappan, å ömse sidor om hvilken en kolossal kolritning tilldrager sig våra blickar. Täla mod mitt herrskap, ditupp komma vi först i morgon! För idag måste vi hålla oss i de lägre regionerna. Till venster således! Vi inträda i rummet N:o 1 för Danska konstnärers arbeten. Ah, hvilka färger, hvilket vatten! Hvad behagas, tvärt emot förbudet sneg lar ni åt höger, på Sörensens stora marin! Var god kom ihåg, toujours å gauche! N:o 116, Negrinna med ett barn på armen af N. J. Iolbeck, briljant färg, men något kall och hård, inte sannt? N:o 139 landskap af V. C. Kiarskou. Det namnet känner ni nog till; denne artists talang är det nemligen man har att tacka for en mångfald af törträttliga vyer i det för några år sedan utgisna praktverket Sverige framstålldt i tallor. N:o 157, landskap at G. B. Iibert, en af den nyare danska skolans mest produktiva konstnärer, som vi snart skola återfinna. N:o 271, italiensk genre at V. Sonne, ett stycke, hvari vi med bästa vilja icke kunna finna något tilldragande. N:o 321, landskap af JV. Zillen, bekant genom åtskilliga taflor förut exponerade i Musei tafvelgalleri och enligt vårt förmenande vida mera tillta lande än den här utställda. N:o 179, Utsigt ötver Nordsjön från Flamboroughead i England af JWilh. Melbye, en präktig marin, med ett ypperligt vatten, så skummande att man nästan tycker det fräsa mot den lika förträftligt ätergisna klippan till böger. Såld, naturligtvis! Kommer så N:o 227, Parti srån Issefjorden at Carl Rasmussen, i värt tycke en at de täckaste taflorna i hela danska afdelningen. Såld — nej, inte ännu! Vidare N:o 39, Carl Blochs Romerska pojkar som spela kort, en ypperligt målad tafla, om än bra nog realistisk i upptattningen, något som i allmänhet vidlåder den danska genren. Men — man betrakte endast blicken på den mellerste pojken och den typiska karakteren hos den til böger. Ilär finnes konstnären! Förfslytta vi oss nu tvärs öfver rummet, mötas våra blickar af N:o 156, Liberts Utsigt från Himmelsberget på Jutland, en vacker tafla, kanske något blek i färgen, men med god stämning. Den är nyligen återgifven i Beerentzen C:ivärderika planschverk ÅDanske Billeder:, senaste häftet. Ofver denna N:o 127, genre at D. Jacobsen, i holländska skolans manår, och slutligen midt på väggen N:o 279, C. I. Sö rensens stora marin Soluppgång vid Skagen?, ett stycke vild naturpoesi, för hvilket man nästan häpnar. Blodröd går solen upp och kastar sitt ätersken öfver det svallande hafvet, hvars vågor gå i dyningar efter en storm, om hvars nattliga bedrifter kringflytande vrakspillror äro stumma, men ändå huru talande vittnen. Det ligger en hel skakande dram i denna tafla, den talar om hopplöshetens och lörtviflans vilda skri, om vanmaktiga och vansinniga strider för lifvet, om vågornas hemska nänskratt i den döendes öra och slutligen om djup, förfärlig tystnad, när hafvet rullar porken ull for den våta grafven. Det synes nästan som om böljorna skummade af blod, det är sysligt, men rysligt skönt! Bredvid en dylik gripande naturscen föresaller N:o 244, Utmätningsauktion hos en utfattig familj at PD. IRaadsig med sin på alla forsonande elementer blottade, tryckande verklighet mer än någonsin platt. N:o 38, Porträtt at J. Bless (en schal med ett nätt hufvud, säger ni!) och N:o 78, en vacker genre i fröken Sophie Ribbings manör, af Cathinka Engelhart, kunna båda ses med nöje, hvilket knappast är fallet med N:o 213, W. Pachts historiemälning. N:o 554, at II. Trolle förlorar på jemförelse med N:o 88 och 89, W. Tauerholdls intressanta taflor, båda sälda. Midtemellan dessa hänger N:o 320, edparti på Jutl-ndÅ, at C. Wirtzen, ett något torftigt motiv, men med god luft och eslektrik belysning. N:o 246 och 269, af leaadsig och Sonne, kunna endast påkalla en flyktig uppmärksamhet. Och så ha vi expedierat rummet N:o 1 och medföra redan häriträn en till visshet gränsande aning om danskarnes ötverlägsenhet som marinmälare. Denna aning skall, som ni snart får se, växa till fullt utbildad visshet efter afslutadt besök i rummet N:o 2. N:o 74 (alltid till venster!), marin af C. Eckardt, skall väl icke precist öÖvertyga er derom, hvaremot N:o 259, landskap af A. Sellovelin, ger er ett giundligt begrepp om den mycket omtalade danska gronheten och N:o 96 Porträtt at Ba