Göteborgsposten – 14 juli 1869, sida 1

och bordservis at sillver, en gålva af kejsarinsanor och vapen, små bronsmedaljer med porträtter af Napoleon l, Napoleon III, Victor Emanuel, Pius IX, kejsarinnan Eugenie, kejserlige prinsen, prins Jerome, Eugene Beauharnais o. s. v. Vi armbäga oss genom hopen och befinna oss i hotellets borggård. Den utgöres al en vacker park med sandade gångar och till hvila inbjudande bänkar. Invalider i sina långa rockar möta oss ötverallt. Deras utseende törråder nästan ett slags välmåga. Gården är för öfrigt garnerad med en krans af kanoner, byten från olika bataljer. Flera af dessa vapen, förnämligast ett ovanligt långt fältstycke från Wärtemberg, kunna mera betraktas som konstverk än såsom användbara i praktiken. En invalid på träben frågar oss nu artigt om vi önska någon ciceron anmäler sig som sådan. Han stultar i väg framför oss och pekar med sin käpp först och främst på Ludvig XIV:s ryttarstaty ofvansör den höga portalen. Som ni vet, har denno konung låtit uppföra hospitalet. Byggnaden påbörjades 1671 under Ziberal Uruante ledning och sullbordades 1675. Vi föras vidare in uti arcaderna, som omgilva den inre gården: Cour dhonneur, såsom den kallas, och hvarest om söndagarne hälles en militärisk messa med all den Ståt, som katolicismen erbjuder, och derhå vaktparad af invaliderna. På väggarne äro åtskilliga bataljstycken och i fonden står Napoleon den lorstes staty. Den verldsbekanta hatten belyses Just af solskenet och vår ciceron gör honnör för bilden. Alltjemt skrida vi framåt först till köket, der kockarne vända de mest aptitliga oxar på spetten och der man kan spegla sig i de blanka kopparpannorna. Den oss åtföljande invaliden vrider just upp ena mustachen framför en sådan. Så komma vi in i matsalarne. Väggarne prydas af målningar, föreställande en mängd belägringar af fästningsverk. Hvarje fästning är genom en topograsisk karta, äfven målad på väggen, beskrifven i dess minsta detaljer. Långa bänkar och bord, med snygga kuverter och länghalsade vinbuteljer, stå parallelt med hvarandra. Olsicerarne ha sitt eget refectorium nan Marie Louise. För öfrigt är födan densamma tör alla. IIvarje man, oflicer som soldat, erhåller två måltider dagligen, döjeuner klockan 10 och diner kl. 5. Till den förra måltiden bestås Soppa, kött eller nsk samt grönsaker eller jordfrukter, till den senare ungetär på samma sätt samt en halfbutelj vin. Dessutom erbåller hvar och en visst kontant i månaden. Ötversten har 30 francs mäånadtligen. De lägre graderna ha proportionsvis deretter. Gomene man hafva 2 francs. Från matsalarne gå vi genom en korridor och inträda uti kyrkan. Koret är senare tillbyggdt. Medelskeppet är draperadt med on mängd eröfrade sanor, de slesta från det afrikanska kriget under Ludvig Philip. Längst framme i sonden svaja en gul och en hvit, den förra från Sebastopol, den senare från spetsen af Malakofftornet. Vår ciceron förtälJer att ÅIransmännen ha eröfrat många hundra ller fanor, fast de nu äro uppbrända till stor del. Och dervid stöter han liksom litet förargad med käppen i stengolfvet. Då de allierade d. 30 Mars 1814 intågade i Paris, lät dåvarande krigsministern Clarks aftonen förut på invalidhotellets gård uppbränna icke mindre än 1,500 sådana fanor från Napoleons segertåg, för att de icke skulle falla i händerna på de främmande trupperna. Befallningen derom måste tre gånger utdelas, innan invaliderna ålydde densamma. Gubbens misshumör är sålunda lätt sörklarligt. I andra våningen är den s. k. rådssalen, ven prydd med fanor och desslikes ett stort antal porträtter al Frankrikes mest namnkunniga marskalkar. Någon Bernadotte kan man naturligtvis icke upptäcka. Älven finnes ett utmärkt porträtt at Napoleon III. IIans porträtt eller namnchislor är alltid med på ett hörn. Biblioteket ligger näst intill. Det innehåller 16,000 band och invalider komma och gå med sina böcker under armen. Den synen är jun ganska vacker! På ett bord under en glaskupa förevisas den österrikiska kanonkula, som dödade Turenne. Stiga vi nu upp i tredje våningen, så