Göteborgsposten – 10 juli 1869, sida 1

MOD AE 4—1—4117— icke kunna ega det ringaste behag för läsaren i allmänhet, och boken är ju icke uteslutande skrifven för vetenskapsmän, samlare eller celebriteter inom den högre hortikulturen. Vidare kunna vi icke gilla den påtryckning ul, vi antaga det, omedvetet camaraderie, som kommit förf. att slå in på de personliga orlosssedlarnes bana, förmodligen dem till föga tjusning, hvilka hon härigenom velat bringa en gärd ut tacksamhet för meddelade upplysningar eller visad personlig välvilja. I en flyktigt utkastad reseskisz. i en korrespondensartikel, i företalet till ett arbete sådant som det ifrågavarande, kan sådant försvaras, men att oupphörligt, blad för blad, stöta på dylika vålmenta rökoffer blir till slut, rent ut sagdt, en smula äckligt för läsaren, isynnerhet som de vanligtvis möta ögat förebådade af största möjliga typer. Som ett väsendtligt fel kan anmärkas, att förf., då hon meddelar statistiska uppgifter (Se t. ex. uppgiften om antalet innevånare, om stadens handelsflotta o. 8. v.) åtnöjer sig med att citera källor, hvilka med fog kunna anses föråldrade och hvilka visserligen icke kunna inregistreras nnder rubriken tillförlitligaste källor. Då förf. säger, datt Göteborg eger omke108 fabriker, hvaraf de flesta drifvas af vattenfallen i den en half mil från staden belägna Mölndalsetrömmen, beror detta, som hvar och en inföding lätt inser, på någon missuppfattning från försattarinnans sida af meddelade uppgifter. Under afdelningen Göteborgs undervisningsverk finnas Privata Elementarskolan och -Meijerbergska läroanstalten upptagna såsom ännu sjelfständigt existerande, oaktadt de redan längesedan uppgått i andra. Uttrycken Borgerskapets Äldste, Allmän rådstuga0. e. v. äro, som man vet, föråldrade och icke tillämpliga på nuvarande institutioner och förhållanden. Uppgiften att rådhuset bildar näistan(?) en fyrkant vinner först sin bekräftelse genom den nu som bäst pågående tillbyggnaden. Det (rådhuset) är två våningar högt och har i andra(!) våningen en hvälfd gång med genombrutna öppningar, är deremot en uppgift som aldrig kan vinna bekräftelse. Gustaf Adolfs-statyn alticktes icke d. 18 November 1849, utan samma dato 1854. Göteborgs domprosteri är icke regalt och Carl Johans församling är icke på senare tider(!) sörenad med Göteborg som förstad, utan som verklig stadsdel. Men vi vilja icke fördjupa oss i vidure detaljanmärkningar, oaktadt anledningar der: i! ingalunda saknas. Vi viija endast till slut anmärka, att förf:s språk understundom soaller, mer än lofligt in i det barnsliga och pjollriga, som t. ex. då hon yttrar på sid. 3: Denna rikets andra stad vexte snart om sina yng:e syskon (det tyckes oss någotsvårt att utreda huru man skall kunna växa om sina yngre syskon!), eller då det heter om Göta Källare: Detta är den första källare i Göteborg som etablerades till hötel(!) och fullt motsvarar det afven anspråken på ett sådant. Fullt eller tomt torde detta hötel dock icke motsvara alla nutidens Åanspråk på ett sådant — de höga priserna undantagna. Om Bloms hötel säges, att det är gammalt, komfortabelt och vackert. Gammalt, ja, gudbevars, men komfortabelt och vackert, hm! Om detsamma anföres vidare som någonting märkligt, att det ofta herbergerar utländningar. Sacre Dieu, så långt i intolerans gå väl icke stadens öfriga hotellegare, att de icke herbergera hvarje hygglig resande som kan betala för fig, vore han också så svart som den värsta morian! Förf. anser att Göteborgs lörnåma verld om Söndags estermiddagarno är bortbläst från Nya allsen till Södra Hamngatan och utbrister med anledning deraf: På denna gata promenerar ofta (så gentilt!) stadens Åbean monde om Söndagseftermiddagarne och aftnarne, och här, på Göteborgs bulevard, har man mången gång en profkarta på stadens befolkningå. Vi tro snarare att beau-monden just vid dessa tider minst trafikerar nämnde gata, hvilken då företrädesvis trampas af en helt annan monde Hvad hr Cavalli skall tycka om att bli titulerad den andre bland stadens apotekare och hr Björkbom att få heta helt rätt och slätt Björk, blir en fråga mellan dem och fört. Att åt den uttorkade Gullbergsvassen egna en mer än 3 sidor lång afhandling om Flugorna som renhållningshjon, aftryckt ur Göteborgs IIandelsoch Sjöfartstidning för d. 16 Sept. 1865, som åter reproducerat den ur en finsk(!) tilning, synes oss vara att gå nog långt i pröfvandet at läsarens tålamod och — courtoisie mot fört. till den i handboken införda uppsatsen Kongl. Vetenskapsoch Vitterhetssamhällets Naturhistoriska Maseum. Mot en del af de i handboken sörekommande träsnitten skulle vil åtskilligt kunna anmärkas, men till ersättning äro återigen andra så väl utförda, att man öfverser med bristerna och håller utgilvaren räkning för hans goda vilja. Af det anförda framgår granneliga att bokens förnämsta fel är dess välmenta försök att vara så fullständig som möjligt. Vid en kommande upplaga — den der utan tvifvel snart torde bli af nöden, ty deraf ha åtminstone både författarinnan och utgifvaren gjort sig förtjenta — torde måhända åtskilligt af det nu påpekade försvinna. Men min bäste herre ämnar ni då alls