Göteborgsposten – 9 juli 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) Lacheneurs beslut rubbades af dessa häftiga uppmaningar, sejelfhevarelseinstinkten återtog sitt vilde, han reste sig upp och gick ända fram till värdshusets tröskel. Natten var mörk och en kall dimma gjorde mörkret ännu tätare. — Se! sade den stackars flyktingen sakta. Huru skall jag kunna vägleda mig genom detta bergsland som jag ej känner, der det ej finnos några vägar, knappt några banade stigar . — Betyder ingenting! ... ni kan hålla er åt denna sida ... I dagningen skola alla de kungliga karabiniererna vara på fötterna, ni skulle ofelbart bli arresterad! ... Gå tillbaka öfver gränsen in i Frankrike, det är er enda utsigt till räddning. — Jag vet ju ej ens åt hvilket håll Frankrike är beläget! ... Med en hastig rörelse stötte Balstains hustru Lacheneur utom porten och i det hon vände honom som en blind, för hvilken man antyder vägen, sade hon: ( Firtg. fr. N:o 154.