Göteborgsposten – 9 juli 1869, sida 1

innes en mängd öfverbyggda passager, som ha utgångar åt flera gator. De äro alla ett slags bazarer, hvari butikerna öfverbjuda hvarandra i prakt. Så äfven Passage de V OpåraStraxt före spektakeltimman sammanstöter här en mängd folk, som midt i den stora trafiken inleder och afgör affärer, skrikande och gestikulerande alldeles på samma sätt som på börsen. Östa nog spärra dessa herrar passagen för andra menniskor och då brukar vanligen någon i närheten posterande polissergeant, utan alla omständigheter, skingra dem. Men knappt är den kommersifriga hopen sprängd på det ena stället, förrän en ny uppstår några steg derifrån. Det är föröfrigt ganska besynnerligt, hvad man observerar så köpare i proportion till de mänga olika försäljningslokalerna. Utanför butiktönsterna äro alltid gapande massor, men innanför står köpmannen ofta helt sysslolös, omgifven af sina commiseer. Huru ett sådant affärslif kan löna sig, vore oförklarligt, om man ej visste att Frankrikes lifligaste handel ligger i exporten. De flesta butikegare handla på samma gång en gros och det ena tår hjelpa det andra. Största antalet köpare finnes alltid tramför tidningskioskerna, ett slags cylindertormiga försäljningsskäp här och der på boulevarderna. Droskkusken har sin tidning bredvid sig; soldaten läser den i gathörnen; tjenstpigan på boulevardsbänken; köpmannen under det han promenerar; gaminen vid Seinestranden; mångelskan vid sitt bord ; garsconen mot biljardkanten; loretten på caföet; blusmannen på omnidustaket; 0. 8. . Ingen medborgare eller medborgarinna, hög eller låg, försummar att egna ena viss tid om dagen åt tidningslitteraturen och under de senaste oroligheterna kunde man icke gå två steg på trottoirerna, utan att möta karlar och qvinnor, som studerade journalerna under det de promenerade framåt. Tidningen Rappel har åter börjat ut komma. Språket i densamma tycks vara nå got fogligare än förut. Figaro, som redigeras al hr de Villemessant, hör äfven till oppositionen, men på ett skämtsamt och latt sätt. Jules Richard, som var med bland de franska publicister, hvilka för två år sedan gästade Sverge, är medarbetare och skrifver ett par gånger i veckan en chronique de Paris, som på ett utmärkt sätt behandlar de politiska tilldragelserna. I förra veckan utsände redaktionen stora plakater med tillkän nagifvande att Figaro Lördagen d. 26 Juni ville bereda allmänheten en ötverraskning på så sätt, att det då utkommande numret skulle helt och hållet skrifvas af en enda journalist, monsieur Ilenri Chabria. Som den 26 Juui var 21:sta årsdagen af de minnesvärda hän: delserna 1848, blef nyfikenheten naturligtvis spänd till det yttersta och på lördagsmorgonen nästan slogs man om Figaro. Tidningen innehöll mycket riktigt en redogörelse för gatustriderna 1848 och en sammantattad historia öfver hela insurrektionen. Mera än ett öga såg jag suktas under läsningen af de digra spalterna och mången suck, bedjande om hämnd, sändes mot skyn. Till i morgon utlofvar redaktionen ett nummer, afhandlande samma ämne, ech som skall innehålla en mängd taktiska detaljer, lemnade af personer, som sjelfva deltogo i rörelsen, samt förteckning örver de sallne republikanerna, Det kan ingen föreställa sig hur publiken nästan slukar dylika beskrisningar. Nämn ordet republikför en fransk blusman och han spritter till i hela kroppen!... Antingen måtte den nuvarande styrelsen vara ofantligt hotad, eller också ligger det en stor portion extravagance i det franska blodet. Men nu måste jag afsluta mitt bref för idag. Dessförinnan dock en liten tokrolighet: Liggeriet är just icke mycket gängse på Paris gator, men utanför en port på boulevard de Sebastopol uppehåller sig sedan någon tid Federska. som har föliande skylt, hän