tidning blef den icke indragen, och han be röfvades således icke, såsom hr Hierta an tydt, rättigheten att utgifva periodisk skrift Noga räknadt ha således endast två, tillhö rande Aftonbladsredaktionen (hr IIierta sjel och Viljecrona), varit ansvariga för tidningen, hvarigenom den ofta förekommande uppgitten att så många medarbetare i Aftonbladet under hr Hiertas strid med indragningsmakten varit ansvariga för tidningen, men beröfvats denna rättighet, är allt annat än exakt. ) oo Först d. 9 Dec. 1835 uttog en opartisk, neml. f. landskanslisten Björkman, tillståndsbevis å det fjerde Aftonbladet, och sedan gick det raskt undan med tillståndsbeyI8, så att de gingo upp ända till idet tjugoförsta Astonbladet, för hvilket bevis uttogs d. 8 Nov. 1838 af f. d. sergeanten Rönqvist. Påståendet att hr Hiertas talrika ansvaringar icke voro så qvalificerade, att de hvarken kunde vara medarbetare uti Aftonbladet eller utöfva den af hr Hierta omförmälda censuren, torde förefalla allt för djerf gent emot hr Hiertas egna uppgifter; men då jag meddelar dessa ansvaringars ställning i samhället, enligt deras egna uppgifter då tillståndsbevisen uttogos, så tror jag att min uttalade åsigt skall befinnas riktig. Af dessa ansvaringar voro, i den ordning tillständsbevisen uttogos, en f. d. landskanslist, en kontorist, en extra ordinarie, en t. d. viktualiehandlare, en sf. d. sergeant vid Lifgardet till häst, en skomakaremästare, en fabrikör, en f. d. tältkommissarie, en utan titel eller yrke, en f. d. löjtnant, en elev vid Musikaliska akademien, tre konstförvandter, en f. d. kronolänsmän, en f. d. sergeant vid Svea artilleri och en f. d. sergeant vid Uplands regemente. Jag förestiller mig att om någon skulle frågat de här uppräknade ansvaringarne hvad tidningarne innehöllo, för hvilka de ansvarade, så skulle de, med användande af hr Hiertas ord i repliken till Fäderneslandet, hafva kommit ifrån saken med det af den aflidne skrifiställaren och skalden Sturtzenbecker ofta begagnade uttrycket: hvad vetjag: — förutsatt att de kände detta uttryck, hvilket ej torde vara så säkert. Det torde ej behöfva sägas, att de många ansvaringarne voro för hr Hierta absolut behöfliga, eå vida hans tidning skulle utkomma utan afbrott. De täta indragningarne och de många tryckfrihetsåtalen vållade hr Hierta mycket besvär, men det blef rikligen ersatt genom den fart tidningen tog,genom det standigt växande prenumerantantalet och genom den beständigt stigande inkomsten. Det är en mycket vanlig iakttagelse här i verlden, att personer, som anlita den skarpsinnigaste omtanka för att komma i lugu, plötsligt se alla sina ansträngningar misslyckas och hemsökas af buller och oro. Till deras antal hörer hr X., en mycket rik man, som för några år sedan åt sig lät uppföra en dyrbar, elegant och i alla afseenden komtortabel, endast för honom med familjen atsedd boning, med den herrligaste utsigt öfver Carl XIII:s torg. Ilan behöfde endast gå några få steg, då han i de lummiga allberna kunde finna den behöfliga motionen och njuta af angenäma samtal med hans talrika vänner bland diplomatiska kåren. Men, huru har det gäll med lugnet? Ack jo, det är ven öfvervunnen ståndpunkt. Redan för några år sedan byggdes i grannskapet Berns salong, och der musicerades först endast om aftnarne och inomhus, men nu hvarje eftermiddag och utomhus. Det dröjde ej länge förr än de två gardesregementenas musikkårer omvexlande ett par dagar i veckan vid middagstiden göra musik på torget nästan midt emot hr X:s före detta lugna bostad. Så uppfördes atelierbyggnaden, hvars bottenvåning inkräktades at hr Blanchs kase, derifrån den outtröttliga orkesterns toner ljuda snedt ötver till hr X., som aldrig får hvila sina hörselorganer förr än klockan slår elfva, och till dess höres ätven musiken från Strömparterren. Basunalåten och trumbvirflarne förmår hr X. ej utestänga, trots nedfällda ytterjalusier och innanluckor. Han, som sökte lugnet i sitt eget hem, nödgas nu söka lugnet på — resor. Den deremot som gerna sommartiden föetager resor för sitt nöje och såsom rekreaion, och som har råd att resa, men som nu, ) Säsom en kuriositet kan anförns, att tidninarne 4det femtonde Aftonbladet, Freja och Nyre Dagligt Allehanda på samma dag (den 20 Juli 838) indrogos, och att hofkansleren förfor lika tranot mat de andra on. rg Nm om Lö