väl utgör den innersta tanken?. Vidhåller han åter sitt åtal mot hr Hierta för försalskning och fortsätter åtalet genom alla instanserna, hvartill han har god tid, så kan det obehaget inträffa, att hr Hierta blir inkompelent vid det stundande riksdagsmannavalet. Ni häpnar öfver en sådan supposition! Visserligen; men riksdagsordningen stadgar uttryckligen, att den ej må såsom riksdagsman godkännas, som för vanfrejdande brott är under illtal-. Kan det vara möjligt, att hr Stjernsvärd dröjt med stämningen tills så nära inpå riksdagsmannavalet, och att i stämniugen yrkas ausvar för 5förfalskning i afsigt att hr Hierta ej skall godkännas såsom riksdagsman? Jag har erfarit, att den, hvilken i mitt förra bref omnämndes såsom befattningshafvande med presidenten v. Hartmansdorffs efterlemnade papper, påstår sig hafva fullgjort detta ansvarsfulla kall särdeles berömvärdt. Mitt bref har redan blitvit så långt, att jag nu nödgas anhålla vatt få återkomma till saken, dock icke på samma sätt som hrr konstkritici och publicister hafva för sed stundom. Till slut en liten anekdot från häromdagen. En subskriberad sexa gafs här för två bruksegare, begge f. d. riksdagsmän. Den ene gästen kom i rätt tid; den andre lät så länge vänta på sig, att hungren ötverväldigade alla. Sexan angreps och spolierades fullständigt. Då just kom den andre gästen. Ilan välkomnades af alla, kastade en blick öfver det sköflade bordet, klef genast upp på en stol och yttrade högtidligt och med djup röst: Mina herrar! Jag har blifvit förekommen af eder samtlige; men anhåller dock att få tilllägga — skaffa mig åtminstone en smörgås. Göran.