W 2 W——————— dem, hvilken förut under dagens lopp erfarit hvilket stort pris var satt på Lacheneurs hufvud. Denne man var värdshusvärden Balstain. Då han hörde hvem det var som utan misstroende sof under hans tak, greps han af guidsvindeln. Han sade blott ett enda ord till sin hustru och smög sig ut genom ett fönster för att begifva sig till gendarmerna. Han hade redan varit borta en kalftimma, då förpaktarne begåfvo sig i väg i samma ärende. För att stärka sitt mod till den afskyvärda handling de ämnade begå hade de olyckliga druckit mycket under måltiden. De slogo så häftigt igen dörren, att Lacheneur vaknade af skakningen och reste sig upp. Värdshusvärdens hustru var ensam i yttre rummet. — Hvar äro mina vänner? frågade han hastigt, hvar är er man ?... Upprörd och förvirrad försökte qvinnan framstamma några ursäkter... Då hon ej hittade på några, föll hon på knä och utropade: — Rädda er, min herre, rädda er . . . ni är förrådd! ... Lacheneur tog häftigt ett steg tillbaka, seende efter ett vapen för att försvara sig med, en utgång för att fly igenom. Han skulle kunnat tro sig öfvergifven, men förrådd.. nej, aldrig. — Hvem har då sålt mig?... frågade han i upprörd ton.