— —7——67 5————— tisk scen i Göleborg. Att han äfven lyckats engagera hr W. Åhman skall utan tvifvel vara af stor nytta för scenen, enär denne besitter egenskaper som åstadkommit nästan det omöjliga i Fivland. Emellertid har rupturen mellan hrr Åhman och Pousette, hvartill den förre icke hade skulden, medfört den stora olägenheten här, att Mindre teatern antingen icke blir använd i vinter, eller, om den blir använd, sannolikt går ett lika bedröfligt öde till mötes då, som hittills. Ett annat, mera enskildt, men ändå svärt missöde har den antydda rupturen ådragit de sujetter, som hr Pousette engagerade, men hvilka han ej kan sysselsätta och som således blifvit bringade i stort bekymmer. Huru hr Hammer skall disponera Mindre teatern för den stundande säsongen, är ännu en gåta, som man förgåtves bjuder till att lösa. Hans kontrakt med br Pousette är icke upphäfdt, men anses ej kunna medföra några dramatiska resultater från scenen. Publicistmötets ordförande, den alltid så ytterst försigtige hr L. J. Hierta, har råkat ut för ett missöde, dock lyckligtvis mera komiskt än tragiskt. Under mötets förhandlingar inträffade, att äfven hr Hierta med större skärpa än han troligen vid lugnare besinning skulle ha tillåtit sig, klandrade tidningspressens undseende med tidningsutgifvare som begagnade ansvaringar. Med anledning häraf erinrade Fäderneslandet att hr Hierta sjelf såsom egare af Aftonbladet begagnat ett stort antal ansvaringar, ett förklarande, som hr I. äfven vidgick i ett till Fäderneslandetafgifcet svar, hvilket för öfrigt vittnade om hr Hiertas stora benägenhet att borteskamotera det misshagliga, som under ofvan antydda diskussion undfallit honom. Derjemte påminde han dels derom att tiderna voro helt annorlunda då han nödgades medelst ansvaringar betrygga sin tidnings tillvaro, och nu då sådana icke behöfvas, och dels derom, att sedan såväl hr Hierta sjelf som ock hans bror, hans kassör och auditör Liljecrona varit ansvariga för Aftonbladet, men hvar efter annan beröfvats rättigheten att utgifva periodisk skrift, så återstod för honom ingen annan utväg än att vända sig till främmande personer, som blefvo ansvaringar för tidningen; men att uti kontrakterna med dem hade intagits, att de egde rättighet att genomgå tidningen vid korrekturet och att, om någon artikel förekom som syntes dem äfventyrlig för deras välfärd, utesluta densamma. — Det har äfven ofta uppgitvits, att hr Ilierta icke anlitade några främmande ansvaringar förrän hans örriga redaktionsbiträden, likaledes begagnade såsom ansvarige, delat samma öde som de fyra ofvannämnde. Jag vågar dock påstå, att de utanför redaktionen stående ansvaringarne, åtminstone de aldra flesta, icke voro så qvalificerade att de kunde utöfva det af hr Hierta antydda ganska vidsträckta censorskapet, och att, äfven om de så velat, åtgärden mötte oöfvervinnerliga hinder. Förhållandet var nemligen, att under hela den tid hofkansleren lät indraga det ena numret af Atonbladet efter det andra, så innehade dess utgifvare flera för olika ansvaringar utfärdade tillståndsbevis, hvilka omvexlande at hr Hierta begagnades, utan att dessa ansvaringar visste, knappast anade, när deras ansvarighet skulle tagas i anspråk. Händelsen gör att just nu ligger framför mig åtskilliga högst intressanta materialier för ett under händer varande arbete: bidrag till publicitetens och publicisternas historia i Sverige, och bland dessa materialier förekommer afven en fullständig förteckning öfver alla dem, hvilka här från och med 1828 uttagit tillståndsbevis för utgifvande af periodiska skrifter. Deraf synes, att hr Iierta sjelf var ansvarig för Aftonbladet i Stockholm från den 19 Nov. 1830 till den 16 Febr. 1835, då nämnde tidning, etter det åtskilliga nummer under tiden seqvestrerats, definitivt indrogs; vidare aw af hr Hiertas b Or, v. notarien C. P. Hierta, uttogs d. 11 Jan. 1830 tillståndsbevis för det nya Aftonbladet, hvilket indrogs först d. 18 Juli 1836; och vidare att auditör Liljecrona visserligen d. 9 Mars 1835 ittog tillståndsbevis å det nyare Astonbladet, nen att redan d. 3 Juli samma år begärde D0khållaren (sedan kassören) Bäckström att illståndsbeviset för Liljecrona måtte med denes samtycke på Bäckström örverflyttas, hviltet ock bifölls. Under den korta tid hr Lilecrona sålunda var ansvarig för nveeengsga — E —