— Era vänner, de trå män som superade här vid detta bord. — Ömöjligt, madame, omöjligt! ... Ian var långt ifrån att misstänka de två förpaktarnes beräkningar och förhoppningar, och han kunde ej, han ville ej tro dem i stånd att lågt utlemna honom för penningar. — Och likväl, fortfor värdshusvärdens hustru, alltjemt liggande på knä, ha de begifvit sig till Saint Jeande-Coche för att angifva er... Jag har hört dem tala om att ert lif skulle återköpa deras ... De skola helt säkert medföra gendarmerna! ... Hvarföre skall jag äfven ha den skammen att bekänna, att äfven min man gått för att sälja er... Lachencur förstod nu!... Efter allt det elände han utstått bröt denna slutliga olycka hans sista styrka. Stora tårar rullade från hans ögon och han sjönk ned på en stol mumlande: — Må de då komma, jag väntar dem... Nej, jag skall ej röra mig ur stället! ... Det är ej värdt att kämpa för en usel tillvaro. Men förrädarens hustru hade rest sig upp och hakade sig envist fast vid den olyckliges kläder, skakade honom, drog honom, hon skulle ha burit honom om hon haft styrka dertill. — Ni får ej stanna, sade hon med en utomordentlig ifver . .. Gå, rädda er!... Jag vill ej att ni skall bli tagen här, det skulle medföra olycka ! 7. (korts.)