Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) — Jag har förutsett allt, svarade han. Jag hade blott en person att frukta: er. En pålitlig man har å mina vägnar bedt er komma hit till mig, ni har kommit, ni har sett, ni lofvar mig att vara neutral... ja: är lugn, Baronen skall vara i Piemont och andas frisk landtluft då solen går upp. Han hade slutat sitt arbete med tågets ordnande, fattade lyktan och fortfor i obesvärad ton: — Men låtom oss gå... min far kan ej hålla på i evighet med att hålla haranger för soldaterna. — Men, invände herr de Courtomicu, ni har ej sagt mig... — Jag har sagt er allt, men i alla händelser... kom, kom ... De gingo ut, låset och riglarne gnisslade och baronen reste sig åter upp. Alla slags stridiga idser, bizarra föreställningar, tvifvel och misstankar hvälfdes i hans hjerna. Hvad innehöll då detta bref? ... IIvarföre hade ej Chanlouineau betjenat sig deraf för sin egen räddning? .. Fortz2. fr. N:o 149