Göteborgsposten – 1 juli 1869, sida 2

goda åren af densamma, eller till slutet af år 1777. Nästföljande del skall omhandla tiden från och med början af 1778 till slutet af året 1780. Föreliggande del, hvilken synes oss utvisa, att förf. håller sig vida mera objektiv, än i sin berättelse om sjelfva Frihetstiden, ådagalägger likväl i ganska slående drag genom berättandet af nakna fakta, huru föga Gustaf III:s regering var egnad att gifva åt vårt land den riktning, som kunde höja det i ekonomisk välfärd och politisk utveckling. Förf. visar dock, huru orsaken härtill kan sökas i den förvända uppfostran, som gafs åt Gustaf III i hans barndom. Ända till 14 års ålder, berättar Fersen, njöt han ingen annan föda än boullion, blanquette, erme och grönsaker; salta, starka och mera närande tödoämnen voro förbjudna, vid modrens onåd för dem som hade äran att betjena den unge prinsen. Det förhöll sig på samma sätt med kroppsrörelser, så nödvändiga för ett barns helsa. Den minsta transpiration hos den unga prinsen oroade dess höga fru moder. Han kunde ej som andra barn vid hans ålder klänga eller springa och det har alltid hos honom qvarblifvit en maladress i alla kroppsrörelser, .. Denna stora omsorg om prinsens helsa hindrade ej, att man lät honom vaka, så snart han blef nog gammal att soupera med sin fru moder, ända till kl. 3 på morgonen och derntöfver. Alla föreställningar öfver de ohelsosamma följderna, som detta långa vakande förorsakade på prinseus helsa, och den dåliga vana han erhöll att bortsofva morgonstunden, så dyrbar för studier och affä rer; ingenting kunde förändra modrens opinion, att sömnen gjorde barnen tröga och dumma, och att de ej kunde blifva qvicka annat än vakandeVid fyllda 4 år fick han till lärare Dalin, Sveriges historiograf, hvilken Fersen tecknar sålunda: Denne ganska medelmåttige man, men namnkunnig såsom poet i Sverige, hade geni för rim och nog inbillningskratt för att gifva omklädnad åt ideer, plundrade från främmande författare, mindre kända i ett land, hvarest man läser litet. Han hade ingen vetenskaplig underbyggnad, liten moralitet och ingen verldsvana; emellertid hade han anseende af snille, och detta erfordrades för att bilda prins Gustafs, som redan började utveckla sig. Fersen berättar, att modren så illa ansåg hans guvernör Tessins i sitt slag förträffliga och uppbyggande bref till en ung prins, att hon, då hon en dag kom in till sin son och fann denna bok på prinsens bokhylla, kastade den på golfvet och förbjöd honom att läsa den. Han fick ej lära sig någonting utantill, utan satt läraren och läste högt, medan prinsen ritade, lekte eller bläddrade i Tessins rikliga gravyrsamlingar. Redan tidigt fick han smak för teatern och var knappast 11 år, då han komponerade efter sitt eget hufvud en tragedi på prosa, benämnd Juliani död. Hans savoritnöje var deklamation. Han spelade företrädesvis fruntimmersröler och hjeltinnors, han utstyrde sig dervid med moucher i ansigtet, anlade ett släp, förfärdigadt af sin nattrock, väpnande sig med solfjäder, och när hans guvernör opponerade sig mot dessa galenskaper, steg han upp nattetid för att deklamera sina röler, helst ensam i sin säng. Samtidigt ingaf man honom smak för majestätets representation, och man kan i våra dagar ej annat än le, då man läser, huru grefve Tessin anordnade för prinsen en publik diner, hvarest prinsen spisade ensam vid ett bord och hans guvernör satt på en taburett på något afstånd, för att hålla prinsen sällskap, som då gaf cour åt publiken och de främmande ministrarne. Splitet emellan Rådet och drottningen inlärde den blifvande konungen tidigt en djup förställningskonst, yttermera af nöden derigenom att hans nye guvernör grefve Bjelke hatades af drottningen, såsom tillsatt emot hennes vilja af rådet, hvarför Gustaf, som ville j stå väl hos dem båda, måste hos båda förställa i sig och spela komedi med sina känslor. I Vi ha särskilt hållit oss till denne förss i framställning af Gustafs uppväxt, emedan deri i ganska troget återspegla sig, ehuru i deras Proson de mera framträdande dragen i hans regering och hela hans karakter, hvilken senare riktades på tomma nöjen och grannlåt, och var ombytlig och nyckfull som en qvinnas, hvaraf äfven följde, att hans regering blef rik på vexlande och ombytliga vindkast. Fersen skildrar dem med skoningslös hand, och det är nästan med en känsla af vämjelse man vänder sig från en konung, i hvars regering : programmet öfver förlustelser af alla slag och ett nästan vansinnigt slöseri på kläder och tomt yttre prål spelar en så stor roll. Fersen yttrar sig föga nedsättande deröfver: han ES — 2 . fpPoer — 2 — 1 1