Göteborgsposten – 30 juni 1869, sida 2

kfter ännu en sekunds obeslutsamhet yttrade hon slutligen: — Han heter Bavois och är korporal vid första grenadierkompaniet i Montaignaes legion. — Bavois! upprepade Martial liksom för att noga sästa detta namn i sitt minne, Bavois!... Min far skall nog finna någon förevänning för att låta kalla honom. — Oh! förevänningon är redan funnen, herr marquis. Det är samme tappre soldat som qvarlemnades såsom observationspost i Escorval efter husvisitationen ... — bå är allt bra hvad den saken beträffar, yttrade Martial, låtom oss fortsätta ... Han hade rest sig upp och gått att stilla sig med ryggen mot kaminen, så att han närmat sig hertigen. — Jag förmodar, min far, började han, att baron dEscorval blifvit skiljd från de öfriga lifdömda ... — Jo, verkligen ... han är ensam i ett rymligt och mycket komfortabelt rum. — Hvar är det beläget om jag får fråga? — I andra våningen af plattornet. Men Martial kände ej lika noga som fadern till rummen i Montaignacs citadell; han sökte för ett ögonblick i sitt minne. — Plattornet, yttrade han, är ju det stora torn som man varseblir på så långt afstånd och som är byggdt på ett ställe der klippan är nästan lodrät. — Alldeles. Af den ifver hvarmed herr de Sairmeuse skyndade sig att svara, en ifver som var vida skild från hans stolta