Göteborgsposten – 30 juni 1869, sida 1

nyheter rörande vår frejdade landsman på a dra sidan Atlanten: Det skall helt visst intressera dig hvad jag nu bar att berätta om vår utmärkte landsman John Eriesson. Det oerhörda anseende den store mästaren eger har i dessa dagar på ett lysande sätt blifvit ådagalagdt och ibland härvarande ingeniörer väckt mycken uppmärksamhet, för att ej säga afund, hvilket nog älven blir förhållandet hos en och annan af våra hemmavarande pygmåer, som ej kunna lida den byllning allmänna opinionen egnar det öfverlägsna snillet. Saken är att spanska regeringen insett det vara ett oeftergifligt vilkor för att kunna qväfva upproret å Cuba, att hindra amerikanska fribytare från att å Cubas kuster landsätta vapen, ammunition och äfven manskap till understöd för de upproriska. De amerikanska auktoriteterna göra visserligen hvad de kunna för att förhindra dessa flibustierers afsegling från de amerikanska hamnarne, men det har icke visat sig vara tilllyllestgorande. Spanska regeringen finner sig derföre nodsakad att med beväpnade fartyg omsluta Cubas hela kust, och då deona kust icke blott är vidsträckt utan jemväl försedd med många hamnar, omgifua af sandbankar och ref, emellan hvilka endast slafbandlare och smugglare hitta vägen, måste regeringens bevakningsfartyg icke allenast vara många, utan älven så grundgående som möjligt. I enlighet härmed utgaf spanska regeringen sitt program och inbjöd de amerikanska ingeniörerna att inlemna anbud. Fartygens antal skulle blifva tretio, de skulle för ångmaskinen göra åtta mils fart, bestyckas med en eller två kanoner, finge ej vara mera än fem fot djupgående, och åtta månader efter kontraktets underskrifning skulle de alla vara färdiga. Då de ej hade att uppträda emot andra fartyg än amerikanska privata passagerare-ångbåtar, erfordrades ej att de pansarkladdes. Legio af amerikanska skeppsbyggmåstare inkommo med anbud, åtföljda af ritningar, modeller och beskrifning. Kapten Ericsson gjorde äfven anbud, men endast med dessa ord: Jag förbinder mig att inom sustställd tid leverera alla tretio fartygen i enlighet med faststäldt program, men med sorbehäll att jag får konstruera dem såsom jag finner för godt och utan att deröfver nu yttra mig. Detta var allt, inga ritningar, inga beskrifningar. Några dagar esteråt erhöll Eriesson uppdraget att bygga alla tretio kanonbåtarne — den kanske största beställning som någonsin blifvit gjord. Fyrahundratusen dollars i guld betaltes genast. Men nu blef det att arbeta. Problemet var svårt iföljd af det bittills oerhördt rirga djupgåendet, som dock var ett oeftergifligt vilkor. Den 66-årige mannen ställde sig vid ritbordet, och jag har mig nogsamt bekant att han dag efter dag stod der oafbrutet 32 dagar. Men då voro icke blott fartygslinierna färdiga, utan ock alla arbetsritningarne och en stor del af arbetet i full gåog i verkstäderna. Kontraktet underskrefs d. 3 Maj och nu, d. 10 Juni, aro allaredan färdiga 40 ångeylindrar af de 120 behöfliga, och i nästa vecka gar första båten afestapeto. Eti snabbare ingeniörarbete bar troligen aldrig egt rum. Batarnes dimensioner äro 110 fots längd, 22,, fots bredd, samt 59 tums beräkunadt djupgående. De erhalla 140 hästars kraft, två propellrar och säledes fyra ångeyl ndrar. Kontraktet föreskrifver, i händelse båtarne ej blifva å fastställd tid färdiga, en plikt af 20.000 dollars för hvarje öfverskjutande mänad. Du siuner af allt detta att vår store landsmans arbeten med solkraftsmaskinen icke så uteslutande upptager haus tid, att han lörsummar sitt yrke som fartygskonstruktör. — A propos, så nämnde Ericsson ull mig häromdagen, att han genom sina instrumenter blifvit fullt förvissad, att solens dynamiska kraft uu icke är så stor som förliden vinter, och att solstralarnes temperatur är flera grader lågre än under strängaste kölden förliden Januari.