Göteborgsposten – 30 juni 1869, sida 1

konungen, som dock var den rådande? ... Han synes döf för alla böner, man reser schavotten ... och dock blef Lavalette råddad! ... Och det fanns ingen som blef komprometterad. Jo... en fångvaktare förlorade sin plats... men han lefver nu på sina räntor. Marianne grep med ifver det af Martial så listigt föreslagna medlet. — Ja, utropade hon, grefve de Lavaletto lyckades undkomma derföre att konungen i hemlighet gynnade hans flykt... snkelheten af denna utväg, af hvilken man öfverallt begagnat sig, gjorde ett lifligt intryck på hertig de Sairmense. Han iakttog ett ögonblicks tystnad, och Marianne som gaf akt på honom trodde sig se vecken i hans panna jemnas. — En flykt, mumlado han, är dock mycket osäker... Men med en smula skicklighet och om man vore säker på att det hölles hemligt... — Oh! hemligheten skall bli samvetsgrannt bevarad, herr hertig ... afbröt Marianne ... Martial ålade henne med ett ögonkast att tiga. — Man kan alltid, återtog han, taga medlet i skärskådande och beräkna dess följder... det förbinder ej till något. När bör domen verkställas ? Hertig de Sairmeuse svarade: — I morgon.