Göteborgsposten – 29 juni 1869, sida 2

detta fördömda bref... Ah! om de hade det! ... De skulle låta anställa en undersökning... Och då farväl med de lysande belöningarne för mina tjenster ... Om man skickar oss från Paris någon karnaljoe, som är intresserad af vårt fall, skall han snart få veta era förbindelser med Lacheneur, marquis ... Han skall öfverallt utropa att Chanlouineau inför fullsuten rätt förklarade er för sin medbrottsling, sin chef... Han skall låta er undersökas af läkare, som då de få se ett nyss läkt sår skola fråga er vid hvilket tillfälle ni blifvit blesserad och hvarföre ni dolt det... För hvad skulle man ej sedan kunna anklaga mig?... Man skulle säga att jag påskyndat processen för att qväfva de röster som skulle höjas mot min son ... Kanhända skulle man gå ända derhän att insinuera det jag i hemlighet gynnat uppresningen ... Jag skulle bli utpekad i alla tidningar! ... Och hvem är det som är skulden till allt detta? ... Ni ensam, marquis ... Men så är det... Man berömmer sig af att vara diplomat, att ega ett djupt skarpsinne, man spelar en Talleyrand och man låter draga sig vid näsan af förstkommande bonde ... Man tror på ingenting, man tviflar på allt, man är kall, skeptisk, föraktfull, hånande, blaserad ... Men bara man får se en kjortel, vipps blir man i eld och lågor och är färdig till alla möjliga dumheter... Det är till er jag talar, marquis ... hör ni?... tala!... hvad har ni att säga! ...