Göteborgsposten – 29 juni 1869, sida 2

het, hon som fordom var så rädd och som rodnade för ingenting? ... Ah! denna passion borde vara allsmäktig, da den kunde ge en sådan klang åt hennes röst, en sådan eld at hennes ögon, en sädan bestämdhet i de svar hon ufgaf. — Och om jag oj antager de vilkor man vill föreskrifva mig: frågade hertig de Sairmense. — Man skulle da göra truk af konceptet till cirkuläret ... — IIvad menar ni med det? — Jag menar, min herre, att i morgon i god tid skulle en palitlig man begifva sig till Paris med det uppdraget att visa detta dokument for atskilliga personer, som äro kända för att just ej vara bland era vänner. IIan skulle visa det för herr Iainåd, till exempel... eller herr hertig de Richelien, och naturligtvis skulle han för dem förklara betydelsen och värdet af detta dokument... Bevisar denna skritvelse, ja eller nej, herr marquis de Sairmeuscis medbrottslighet? ... Har ni, ja eller nej, vågat döma till döden olyckliga som ec) voro annat än er sons soldater? ... — Ahl... eländig orm ... Alla oqvädinsord som föllo honom i minnet rabblade han upp, som om han läst på ett radband. IIan var utom sig, skummande af raseri, han visste ej mer hvad han sade. — Just det, utropade han med ursinniga åtbörder, just det är att befara. Ja, jag har bittra fiender, ja, jag har afundsmän som skulle vilja gifva sitt lillfinger för afbröt hertigen, slyna, hugg