Göteborgsposten – 29 juni 1869, sida 1

Hon fick ej fullborda meningen. Hertigen hoppado ända till dörren och med stentorsstämma ropade han på sin son. Martial trädde in i rummet. — Upprepa, sade hertigen till Marianne, upprepa inför min son hvad ni nyss sagt mig. Djerft, med högt lyftad panna och i fast ton upprepade Marianne hvad hon sagt. Hon väntade att marquisen skulle utbryta i vrede, neka och bittert förebrå henne slika beskyllningar. Ingalunda. Han lyssnade med likgiltig min och hon trodde sig tillochmed i hans ögon läsa liksom en uppmuntran att fortsätta och löften om beskydd. — Nåväl? ... frågade hertig de Sairmeuse sin son, så snart Marianne slutat. — Framför allt, svarade Martial i bekymmerslös ton, skulle jag vilja se detta cirkulär. Iertigen räckte honom ett exemplar deraf. — Se här, sade han, läs!... Martial kastade blott en enda blick derpå, utbrast i skratt och yttrade: — Väl speladt! ... — Hvad säger ni? — Jag säger att denhär Chanlouineau är en listig krabat ... Hvem tusan skulle någonsin kunnat vänta sig så mycken slughet hos honom då man såg hans hederliga ansigte ... Lita hädanefter hvem som vill på folks utseende, ej gör jag det! ..