Göteborgsposten – 26 juni 1869, sida 2

röd-blåa tricoloren Italiens hvit-grön-röda banår från Kapitolium. huru annorlunda skola icke då det ekumeniska mötets utsigter blifva! Och hvem skuile väl hindra Frankrike från utförandet af en sådan plan? Vi kunna således med skäl vänta att kanske snart nog få se de inledande stegen tagas till denna initiativernas politik, som kejsarens politiska vänner tillrädt honom såsom ett klokt och värdigt svar på den stämnings uttryck som under och genom valen lade sig i dagen. Det är lätt insedt, huru Frankrikes regering härigenom skall återvinna sympatier, som på senare åren börjat ansenligt svalna. I vad återigen angår Ryssland och Tyskland, så är det med dem ett särdeles egendomligt förhållande. Det är i afseende på de ryska Ostersjöprovinserna, som man i Tyskland skrufvar upp stämningen. De tyska tidningarne skrika öfver, att Ryssland pålägger dessa tyska provinser ett odrägligt ok och vill med barbarisk hänsynslöshet russifiera dem. I Juli 1866, kort efter slaget vid Sadowa, höll kejsar Alexander II på Riga slott ett tal, hvari han framhöll ett närmande mellan institutionerna i Östersjöländerna och monarkiens öfriga provinser, hvilka alla borde anse sig för medlemmar af den stora ryska familjen. Från denna tid daterar sig å ena sidan en följd af administrativa åtgärder till landets förryssning, å andra sidan en stigande agitation bland tyskarne i och utanför Ostersjöprovinserna. En bland dem, en prof. Schirren vid universitetet i Dorpat, har tillochmed utfärdat en krigsförklaring mot den ryska regeringen, innehållen i en hetsig skrift. I 10 kapitel kritiserar han der alla den ryska regeringens åtgärder, och detta på ett hänsynslöst sätt, i det en hvar at dess åtgärder skildras som ett oförsynt attentat mot den allena berättigade, heliga tyska nationaliteten. Den ryska regeringen har besvarat professorns utmaning med att ögonblickligen afskeda honom från sitt embete. Inom den tyska pressen har denna händelse väckt en icke ringa rörelse. Schirren höjes till skyarne som en oförliknelig hjelte, hvilken ändtligen en gång vågat söga den ryska regeringen fulla sanningen. Men ännu mera betecknande är en korrespondens från Dorpat till -Köln. Zeit., hvilken nästan i tyskarnes namn uppsäger den ryska regeringen huldoch trohet, såframt hon icke vill förändra sin hållning. Man kan just icke förvåna sig öfver, att den ryska pressen ej förhåller sig likgiltig gentemot dylika hotelser och angrepp. I ett bref från Petersburg skrifves: Om Preussen talar man på det fientligaste sätt, och jag skulle kunna anföra en massa artiklar, i hvilka tanken på en preussisk-allions tillbakavisas i de aldra skarpaste ordalag och rent ut betecknas som ett förräderi mot den ryska nationaliteten. Noskwa Tidning, inbjuder tillochmed Frankrike att i förening med Ryssland sätta sig till doms ölver den nya tyska staten, hvars storbet allena framkallats genom grannmakternas falska och oklara politik och hvilken åter bör nedtryckas till det geograsiska begrepp, den var ända till 1866. Om regeringstidningarne i Berlin talar man aldrig annorlunda, än med den djupaste ringaktning.. Detta förhållande af en tilltagande shänning mellan den ryska och den tyska nationaliteten är visserligen ännu icke farligt, men det är för Preussen betänkligt, då man fäster afseende vid den f.ga hugnesamma ställningen inom detta land. Det tal, hvarmed konung Wilhelm häromdagen bekräftade den olyckliga utgången af de framlagda skattelagstörslagen såväl inom tullparlamentet som riksdagen, ådagalade neml., att dessa båda stora församlingar omöjligen kunna arbeta tillsammans med den närvarande preussiska ministeren. Regeringen ur i förlägenhet om penningar och vänder sig till representationen. Denna skulle kanske vilja räcka en hjelpsam hand, men hon fordrar som ersättning, att få riktigt grundlig del af ställningen och utöfva en verksammare kontroll med törvaltningen, än hon hittills kunnat. Saken är, att lyckans nimbus bleknat kring grefve Bismarcks hufvud, och man börjar åter anse honom för en dödlig, hvilken är lika litet ofelbar som någon annan. Man vill således kontrollera honom, och frågan blir således den, om den nordtyska förbundskansleren nu vill mer än förut finna sig häri. Under denna inre tvedrägt synes det som sagdt vara ganska betänkligt att stämningen i Tyskland upphetsas mot Ryssland. Från Italien skrifves, att hertiginnan af Aosta ligger lifssarligt sjuk i Della Spezzia. Den 21 d:s emottog hon dödssakramenten, och hennes tillstånd försämrades alltjemt. Hon blet gilt d. 30 Maj 1867 med hertigen och är sjelf född 1847 samt dotter till prins Carl Imannel Pozzo della Cisterna. I Turin, Neapel, Padua och Pavia ha upproriska rop hörts, men de tystnade likväl snart, utan att den offentliga makten behöfde ingripa. Milano är fullständigt lugnt. Flera häktningar ha egt rum i Genua, bl. a. Stephan af CanZi och Antonio Masto. Ett dekret från prefekten i Genua uppl den! derstädes bilJada fc SS op op Oo 4 oe —