Göteborgsposten – 26 juni 1869, sida 1

dorna, tänk så många Seidlar Bier hr Frick skall få servera och hvad publiken skall få att titta och lyssna på sen! Det blir was anders, ett strå hvassare än vid publicistsexan. Hvad äro väl ett tjog svenska tidningsskrifvare mot ett halfthundrade begeistrede, deltagare i en Vergnugungs-extrasahrt! Det ofvan citerade programmet, hvarur vi förut meddelat åtskilliga utdrag utlofvar för den dag vom igår var att efter ett besök på Skokloster, mun i båtar skulle bege sig till — Palkenberg:, hvarest vagnar stå färdiga att föra de resande utmed den mångbesjungna Fyris-slusse med siaa hedniska konungagrafvar till Gamla Upsala. Från Skokloster till Falkenberg och derifrån till Gamla Upsala allt på en eftermiddag, nej, ee de gaar sigu ikke Granberg! Apropos! För någon tid sedan tillfrågades en resande fransman, som flera gånger förut besökt de nordiska länderna samt affekterade att vara mycket språkkunnig och framför allt slängd i danskan om han korrekt kunde återge sagde ordstäf på franska: Our, certatnement! bles svaret, Åga ne sen va pas grand pere! För mycket franska, alldeles för mycket franska i krönikan, utropar någon. Nåväl, se hör då, till omvexling, eu äkta svensk anekdot. En glad student, som efter äfleräriga, trägna studier lyckligt absolverat kameralexamen hamnade ändtligen i Stockholm och fick plats som extra ordinarie i Rikets Ständers Bank på sedelutvexlingskontoret derstädes. En vacker dag, då han var sysselsatt med uppbrännandet af förslitna sedlar, nalkades honom en af hans förmän, slog honom vänligt på axeln och frågade med ett halft smålöje: Nå, min bäste herr notarie, det här tycker, väl notarien ä ett fasligt tråkigt göra?, men lick ögonblickligen till svar: Nej gubevars jag V van att förstöra pengar, jag! ——F—2