Göteborgsposten – 25 juni 1869, sida 2

—————————— VN — — — del, om han ej vill att brefvet skall skickas till Paris, till en af hans siender. Han tystnade, låsen knarrade .. Korporal Bavois inträdde åter. — Halftimman är förliden för tio minuter sedan, sade han sorgset ... jag har bestämda ordres. — Allt är då slut!... mumlade Chanlouineau. I det han räckte Marianne det andra brefvet, tillade han: — Detta är för er... Ni skall läsa det då jag ej längre fiunes till... Af nåd gråt ej så!... Det fordras mod! ... Ni skall snart vara Maurices hustru .. . Och då ni blir lycklig, så tänk någon gång på den stackars bonden som älskut er så högt! ... Marianne förmådde ej yttra ett ord, men non närmade sitt ansigte till Chaulouineaus. För första gången tryckte han Marianne mellan sina armar och hans läppar vidrörde hennes bleka kinder... — Farväl!... sade han... förlora ej en minut. Farväl! ... Utsigten att kunna bemäktiga sig Lachencur eggade till den grad marquis de Courtomieu, att han ej på en lång stund lemnade citadellet. Stående vid ingången till den mörka korridor som ledde till Chanlouineaus fängelse, väntade han på att Marianne skulle komma ut. Då han i skymningen såg henne passera förbi med snabba och energiska steg, misstänkte han att Chanlouineau ej menat uppriktigt.