Göteborgsposten – 25 juni 1869, sida 1

gifva stadens innevånare tillfälle att med den få tömma ett glas. På grund af denna invi tation begaf man sig upp i staden, hvarest på den öppna midtelplatsen i vestra plantaget vid kyrkan bålar voro anordnade. Den för uppehället i Wenersborg knappt tillmätta tiden nekade arrangörerna att på ett mera festligt sätt emottaga den glada ynglingaskaran. Af t. s. borgmäst. rådm. J. Börjesson helsades studenterna välkomna och under den tid af en timma, som man anslagit för vistelsen i Wenersborg, blef månget ord af oskrymtad glädje och vänskap uttaladt. Bland tal som här förekommo nämnes ett af landshöfdingen grefve Eric Sparre, hvilken med sin glänsande viltalighet tjusade alla åhörarne. På de resandes vägnar besvarades gref. Sparres tal al redaktör Ploug. KL 10 på aftonen voro studenterna åter ombord å ångfartygen och dessa lade nu, under skallande lefverop från såväl stranden som fartygen, ut på Wenern och ångade al mot Trollhättan, dit ankomsten skedde vid midnattstiden, hvilket dock ej hindrade de unga rosenärorna att begifva sig till saller, sedan en af dem på förhand beställd, gemensam su76 intagits å Ilotell Trollhättan, för hvilken särd årgbätarnes befälhafvare kaptenerna Lampa och Elgren tjenstgjorde som ciceroner. Vattenfa len, majestätiska och imponerande, förlorade intet på att tagas i skärskådande i den tysta, nalfdunkla sommarnatten och det torde ej behöfva sägas, att denna storartade naturtafla gjorde på dem, som nu för första gången hade tillfälle att se den, ett outplånligt intryck. Kl. vid pass 7,9 i Onsdags på morgonen anlände Byeltven och Sälboda hit till Göteborg och lade till vid långsidan af danska ångaren Aarhuus, som på natten förut ankommit hit och låg törtöjd midtframför Nya Tulloch Packhuset. Den danska ångaren var smyckad med flaggor och blomsterguirlander, mellan hvilka snart de danska och svenska studenternas hufvudbonader sågos framskymta, derigenom åstadkommande den mest pittoreska tafla. Vid studenternas afresa härfrån till Kristiania strömmade regnet ned i väldiga massor och icke mycket bättre var det nu, vid återkomsten, men detta hindrade dock ej, att en mängd, under den korta vistelsen härstädes på atresan till Norge förvärlvade vänner, hade infunnit sig tör att helsa studenterna välkomna, och fraterniseringen under det korta uppehållet var så liflig, atc flera ÅAarhuns-passagerare höllo på att tå stanna qvar hos oss längre än ämnadt var. En at studenterna hade vågat sig upp ett stycke i staden och då han återkom ned till Skeppsbron hade ångfarlyget redan hunnit ett stycke ut i elfvon; en båt utsattes dock och densamma lyckades upphinna ängsartyget. dit den qvarglomde snart ombordhalades. Ännu några viltningar från stranden, några kraftiga hurrarop från fartyget och snart forsvunno de kära gästerna i fjerran och med dem den sista påminnelsen om de oförgätliga festdagar, som värt samhälle under loppet af de senaste veckorna genomlefvar.