Göteborgsposten – 25 juni 1869, sida 1

sätt låter er veta hvad som passerat! ... Ni erinrar er hvad vi gjorde på vägen från Sairmeuse, vid Croix-dArcy, sedan er far lemnat oss för att rida förut? Maurice satte sig i spetsen för kolonnen och ni gick vid hans sida; er bror Jean och jag stannade efter för att uppsamla och påskynda dem som blifvit efter. Vi uppfyllde vårt åliggande samvetsgrannt, då vi plötsligt fingo höra galopperandet af en hist. — Vi måsto veta hvem som kommer, sade Jean till mig. Vi stanna. En häst kommer ända in på oss. Vi fatta honom i betslet och hälla honom. Vet ni hvem ryttaren var? ... Martial de Sairmeuse! Det är omöjligt att kunna göra sig en föreställning om er brors raseri då han kände igen marquisen. ÄÅndtligen finner jag dig, usling! ... utropade han, och vi få göra upp vär räkning! Bfter att ha bragt till förtviflan min far, hvilken återgifvit dig en förmögenhet, har du velat göra min syster till din älskarinna... detta skall nu betalas, marquis! ... Stig ned och drag blankt! ... Den som sett Marianne skulle ha trott, att hon tviflade på om hon drömde eller var vaken... — Min bror, mumlade hon, utmana marquisen! ... Är det möjligt! Chanlouincau fortfor: — Så djerf herr Martial än är, satt han helt försagd. Han framstammade någonting i denhär vägen: Ni är tokig!... ni skämtar!... vi voro ju vänner, hvad betyder detta! ...