Göteborgsposten – 23 juni 1869, sida 2

mit långt ifrån, såsom den starkt härskna lukten bevisade. Att vår man hade anlag bevisades ännu bättre deraf, att han alitid sökte på det snabbaste sätt realisera sina varor — en af handelns stora hufvudgrundsatser —; kanske han tillochmed hade alltför goda anlag, ty just under ett af dessa realisationsförsök råkade han på ett obehagligt sätt i delo mod polisen. En dag kom newligen i hans väg en bonde från Stenkyrke socken. Om vår hederlige danneman icke syntes handl. Göthe fullt så ren som Jöns Påhrsson lärer stå inlör de nyliberala, ellur om måhända bonden såg ut att vara lika enfaldig som de mängtusenden, hvilka låta narra sig af emigrantvärfvare eller fåderneslandister, är icke godt att såga, men säkert är att Götbe vände sig till honom och utbjöd sin förträstliga tvål, i det säkra hopp att här fa göra en god affär. Bonden spårrade upp näsborrarne. Aldrig hade han förr kännt en så rafflande lukt: lilickonvalje och syrener, pingstliljor och nattvioler hade ban i hela sitt lif gått stolt törbi, men detta var nägot som kändes. Långe stod bonden och vädrade ofver korgen; han var nära att gitva efter för den lockelse som en förfinad njutning, så godt har förstod den, erbjuder; men han erinrade sig inom kort hvad ban läst om att Långa oalkarln och alla dennes själsförvandter vid riksdagen talat om lyxen, om teateranslag, om allt sådant sattyg som torderlvar det hederliga svenska folket, och han förklarade, enkel som Engelbrekt, stoisk som Cato, att Göthe kunne draga för f-n i våla med sin tvål. Helt och hållet hade dock icke Göthe glömt den anda han hade fått i kasernen. Fast man lemnat svärdet lör alnen — en del af Göthes tvållager säljes tumvig — behöfver man val icke lata sig förolampas af en nyliberal bonde. Beslut och handling voro ett hos vår man: Hun tog en vacker marmorerad tvalstång och kringgned dermed bondens fysiognomi tills ögon, näsa och mun voro totalt igenmurade med tvålämne, och så lemnade han honom. Bonden stod der ett ögonblick förbryllad. Så mycket tval hade icke hela bang slägt tllaammanlagd haft på sig. IIan fick dock snart åter sitt malföre och anmälde saken för en poliskonstapel. Följden blef att Göthe uppstämdes i poliskammaren, bvarest han för sitt obehöriga ingrepp i barberareyrket blef ålagd 15 rdrs böter.