Göteborgsposten – 16 juni 1869, sida 1

:0:0O0O:————— —————— Men kommissionen hade ännu ej satt sig, de kunde lugna sig och se sig omkring ... De anordningar, som vidtagits för att förvandla detta dystra rum till domstol, vittnade om domrarnes brådska och benägenhet att göra ett hastigt och brutalt slut på saken, Man anade det absoluta föraktet för alla formaliteter, den förfärande vissheten om det blifvande resultatet, dock uppblandad med en viss oro. En stor fultsäng, ditburen under natten, föreställde estrad. På denua estrad voro tre grofva bord ställda, lånade från kaserner och betäckta med histtäcken såsom dukar. Hvita trästolar väntade domrarne, men midtibland dem prunkade presidentens stol, en präktig, skulpterad och förgylld fatölj, ditskickad af hertig de Sairmeuse. Flera ekbänkar, ställda från ena väggen till den andra på två sidor i rummet, voro bestämda åt de anklagade. Några rep voro sträckta mellan väggarne för att afhålla åhörarne. Abbå Midon och Maurice hade väntat sig att finra en solkhop, alltför talrik för rummet, huru stort det än var, men de funno högst få åhörare. De hade ej tagit fegheten i betraktande. Rädslan qvarhöll Montaignacs innevånare i deras hem. Det fanns ej tjugo personer närvarande i kapellet. Längst bort mot väggen stodo tolf personer, bleka och stela, med ögon som lyste af en dyster glans och af vrede sammanbitna tänder; dessa voro officerare på half sold. —