Göteborgsposten – 15 juni 1869, sida 1

renne första punkterna skulle sammansläs till en Hrt Hedlund yttrade dessutom sina åsigter om möj I ligheten af att utbilda en nordisk byggnadskonst Arkilekterna äro ännu i afseende på denna möjlig. het mycket skeptiska. Arkitektoniska minnesmärken srän gamla tider finnas visserligen egentligen blott i Norge och Finland, men det som finnes är dock uppvuxet ur den nordiska naturen, och frågan vore, om man ej ur dessa minnesmärken skulle vinna en ny stil, som för alla tider kunde gälla för norden. I tamburen till samlingsrummet funnes en mängd teckningar i gammalnordisk stil, hvilka vore särdeles lämpliga som ornamenter. Att en nordisk ornamentik är möjlig bevisades af Fjolners saga, i hvilken ornamentikens rikedom och fägring är utomordentlig. . Professor Scholander anmärkte, att ytterst stora svårigheter mötte tillämpning på byggnadskonsten af gamla motiver, Alla de gamla minnesmärkena äro af trä, och deraf följer en egendomlig konstruktion med de enormt höga taken, ehuru stilen för osrigt är lånad utifrån. Hvad beträffade det omnämnda arbetet vore detta just ett bevis på svårigheten att använda den nordiska ornamentiken. Blott få gammalnordiska ornamenter finnas deri, de flesta äro renaissance o. s. v. Den nordiska stilen kan visserligen ha en stor tillämplighet på landet för trähus, men då det blir fråga om stenhusbyggnader eller större byggnader är den omöjlig. Det beslöts att den förda diskussionen skulle utgöra svar på frågan. Man beslöt att diskussionen skulle fortsättas i dag kl. 10. Från de nordiska konstnärerna i Dässeldorff hade ett telegram ankommit, hvilket upplästes. Mötet afslutades derefter. Kristianiasararne. Uhsala-atudenterna anlände i går på morgonen kl. 28 och mottogos å banhallen af komiterade. De begäfvo sig genast ner till Skeppsbron och vinqvarterades på ångs. Motala, hvarest en medlem af bestyrelsen, som i förväg rest hit ner, ordnat allt på bästa sätt till sina reskamraters beqvämlighet. Sedan bagaget blifvit ordnadt begåfvo sig resenärerna upp i staden och på f. m. hrimlade det öfverallt af ljusa hufvuden på promenaderna, i Trädgårdstöreningen, på konstnärsmötet o. s. v. Kl. 2 e. m. skulle konserten börja, men redan vid 12-tiden började det bli lifligt vid ingångarne till exercishuset. Då dörrarne på slaget kl. 1 öppnades hade folkmassan, företrädesvis bestående af damer i eleganta sommartoiletter, antagit, snart sagdt, fruktansvärda dimensioner. Ett betydligt antal bland ssudenterna sjelfva utvalda marskalkar i röda skärp fungerade dock som biljettemottagare och upprätthållare af ordningen, så att det utan särdeles möda lyckades att anskaffa sittplatser åt närmare hälften af det till 2,000 personer uppgående auditoriet. KI. 2 anlände konungen och emottogs med Lindbladska solksången, hvarefter konserten tog sin början. Uhsalasången häfdade under sin sörträfflige ledare, d:r 0. Arpi sitt gamla rykte och hänförde som vanligt sitt auditorium, som efter hvarje nummer utbröt i de mest entusiastiska bifallsyttringar. Hör oss Svea, Brudeferden, Gud, som styrer folkens öden, Neckens polska, alla dessa sånger, som först studentsängen lärt oss till deras fulla värde uppskatta, återgåfvos med den till det underbara gränsande finess, som gör att man liksom tror sig höra en enkelqvartett af jätteröster, i stället för en kör af 70 sångare. Den vitalienska sallaten, en fulländad komposition i det bigarra, förfelade ej heller här att slå an och väcka munterhet, och Södermans Bondbröllop sjöngs så fulländadt att den frejdade kompositören sjelf, som befann sig bland åhörarne, måtte ha känt sig lika tjusad som dessa öfver att höra konstverket så återgifvet. Kl. 4 var konserten slut och emedelbart derpå uppvaktade studenterna med sång H. M:t konungen, som återvändt till residenset. Kl. 6 e. m. anlände studenterna från Köpenhamn och Lund med snälltåget och emottogos af Upsalastudenterna företrädda af sina standarer, af deputerade från Kristiania samt af Göteborgs festkomiterade, som bland dem utdelade inträdeskort till aftonens kollation å Lorensberg. Ungefär samtidigt började ett häftigt regn att falla, hvilket i ej betydlig mån törmörkade utsigterna för sagde tillställning. Under samma missgynnande väderlcksörhållanden började också festen vid pass 128iden. Sedan sexa intagits i den för tillfället uteslutande för tillställningen upplåtna restaurarionsbyggnaden, tågade man ner i teaterpaviljongen, som för tillfället var festligt och smakfullt dekorerad och der ett ej obetydligt mtal i kollationen deltagande damer förut ;nS— — VA -— —