Göteborgsposten – 14 juni 1869, sida 1

10 DONNLICY (LUTOP. TOIJ)ECLOHGCU); VAT: Biilew (Folkets Tidning); 0. Klewerström (Jönköpings Tidn.); A. J. Meyer (Dagstelegraten); A. W. Strellenert (Jönköpingsbladet); Är. Törnejuist (Norrköpings Tidn.) — Sedermera ha tillkommit: F. Batzmann (Aftenbladet); Iob. Watt (Dagens Nyheder) och Ihn. MWeilbach (Faedrelandet). Deltagarnes antal uppgick således till 14. Mötet öppnades at grossh. L. J. Hierta hvilken, såsom vi förut omnämnt, redan vid det enskilda sammanträdet i Fredags afton, blef utsedd till ordförande. Ir Ilierta helsade deltagarne välkomna, erinrade om vigten al mötet, då do närvarande genom pennan ega inflytande i alla möjliga riktningar och önskade ett lyckligt resultat af mötet såväl för pressens utveckling som för svenska folkets framåtskridande. Ordf. helsade vidare de utländska deltagarne i mötet välkomna. Protokollet för förra mötet upplästes. Det var kortfattadt, men de närvarande deltagarne i förra mötet hade intet väsentligt att mot detsamma anmärka. Diskussionen om de framställda frågorna företogs derefter. Man hade på morgonen grupperat förslagen för att få en mera helgjuten diskussion öfver desamma i gång. Den första fråga som med anledning af denna gruppering företogs var framställd af :v Sohlman och hade följande lydelse: Kan från publicisternas sida någonting göras, för att bereda en utgångspunkt åt en sådan reform af vår tryckfrihetslagstiftning, som borttager orimligheterna i densamma, utan att framkalla den ringaste våda för verklig tryckfrihet? I denna fråga begärde hr Hedlunå först ordet antydande de motiver som förmått honom att ehuru sjelf publicist inom riksdagen dock väcka ett förslag beträffando tryckfriheten. Det hade ej varit nog med att blott på moralisk väg uttala förkastelsedomen ölver ansvaringssystemet, något positivt juridiskt måste framställas och allmänhetens fullt befogade önskningar tillmötesgås. Men då ansvaringssystemet borttoges, måste å andra sidan tryckfriheten utvidgas, isynnerhet genom att borttaga de orimligt stränga brottskategorierna, ty det vore en sanning att man med den svenska tryckfrihetslagen i hand skull: kunna göra all tryckfrihet omöjlig. Att å ej sken derföre hade vi att tacka allmänna opinionen och en human regering. Det hade derföre varit för tal. oväntadt att från vissa håll få höra sitt förslag vid riksdagen stämpladt såsom hardt när ett attentat mot tryckfriheten. — För att borttaga ansvaringssystemet vore tal. villig adoptera snart sagdt hvilket förslag som helst utom ett preventivt, edt som bestämde borgensförbindelse. Förläggaren eller boktryckeriet må gerna bära ansvaret. — Publiciteten borde afgilva en opinionsyttring härutinnan, innan en förändring vidtages publiciteten oåtspord. Förordade ett förslag st hr Mengel om att utarbetandet af förslag till ny tryckfrihetslag måtte öfverlemnas till en af mötet vald komite. D:r Sohlman. Man säger väl från vissa håll av intet bör göras, men att vi ega tryckfrihet beror ej på lagen utan på fribetens utveckling i allmänhet och på praxis. Att missbruket af ansvarighetssystemet förefaller allmänheten odiöst. Frågan är blott att finna någon utväg att borttaga dessa missbruk utan att tryckfriheten rubbas. Det af konstitutionsutskottet förl. riksdag framlagda förslaget till ändring i tryckfriheten hade felet, dels att ej undanrödja orimliga stadganden (såsom att regeringen, beträffande qvarstad, bar fullkomligt turkiskt despotiska rättigheter), deis att bibehålla utvägar för chikan, genom hvilka en åklagare skulle kunna oupphörligt tvinga en tidningsutgifvare till oupphörlig personlig inställelse inför rätten, så att all bans tid blelvo upptagen, och dels att tillåta inträngande i tidningsredaktionernas inre förhållanden och kränka grundvalen för all tryckfrihet, anonymitetens helgd. Man hade sagt att bukuyckaren hade lätt för att uppgifva författaren till en art kel. men i politiskt upprörda tider skulle det ändock bli åklagaren lätt att trakassera ej skandaltianingar utan äfven hederliga politiska sådane. Hr Hedlunds förslag är i vissa ufseenden förmycket libe ralt, enär det t. ex. med lindriga böter bestraffar smädelse i skrift då motsvarande smädelse i ord bestraffas långt strängare o. 8. v. Felet i hr Hedlunds förslag vore dock att det upplöste sambandet mellan det juridiska och moraliska ansvaret. Tal. trodde att man kunde lösa frågan genom att beståmma ytterst strängt ansvar — såsom för bedrägeri — för den verklige tidningsutgifvare, hvilken falskeligen läte en annan stå såsom utgifvare. Förordade hr Mengels förslag. På förslag af d:r Micselyren antog mötet till en början som resolution, att det ansåg en förändring i nu gällande tryckfrihetslag för behöflig och önsklig. Hr Wall förklarade sig liksom hela landet ogilla ansvaringssystemet, men ville ej att en lagparagraf skulle afskaffas derför att den blefve missbrukad. Trodde att tryckfribetens verkliga palladium vore den lätthet hvarmed tidningar nu kunna utgifvas. Missbruken inom pressen räcka vanligen ej långa tider och äro lätta att rätta. Hr Ilierla anförde att han för sin del hade gillat hr Hedlunds motion i de flesta delar och ansett den utan tvifvel innesatta en förbättring af den närvarande lagen, men ifrån början betviflat att dess behandling skulle medhinnas och derföre inskränkt sig att fö:eslå tidningars ställande i paritet med andra tryckta skrifter i afseende på ansvarigheten genom att blott borttaga den som handlar om tillständsbevis för tidningars utgifvande, helst den asigten ännu hos många var rådande att det vore äfventyrligt för tryckfriheten att göra några ändringar i öfrigt i hvad som nu finnes. I afseende på ansvarighetssystemet anmärkte han att detta i sjelfva verket kommer att ega rum så länge någon viss person ansvarar för cen tidning, hvari många saker förekomma som den ansvarande kunnat författa; det vore blott missbruket att numera utan behof såsom ansvaring använda någon alldeles otillräknelig person som förtjenade klander. I detta afscendet hade det förra mötets ledamöter redan med få undantag utrycktasin tanka; och sedan detta skett ansåg han att det i hufvudsaklig mån berodde på de tidningsredaktioner som ogillade missbruket, att afhjelpa detsamma. Han trodde nemligen, att om en eller annan tidningsredaktion skulle vilja begagna ansvarighetssystemet för att i skydd bakom detsamma a 14 om