Göteborgsposten – 12 juni 1869, sida 2

— I Bordeaux segrade regeringskandidaten Johnston öfver:Lavertujon och Larrieu ur oppositionen. — I dep. Doubs ha båda regeringskandidaterna fallit för Ordinaire och Latour de Montin. Totalresultatet at valen i hela Frankrike visar en fast majoritet af 213 röster för regeringen. Af tierspartiet och de oberoende (moderat-liberala) valdes 42 och af det radikala partiet 35. Åtskilliga oroligheter synas ha egt rum. I Paris sjöngs natteu mellan d. 7 och 8 mari seljäsen, under rop af lefve Rochefort, såvål på boulevarderna och platsen utanför Hötel de ville, som äfven Quartier Latin. Polisen inskred med stor kraft. Tre polisagenter sårades. I Bordeaux egde äfven oroligheter rum, vid hvilka en poliskommissarie och flera polisagenter sårades. 57 personer häktades. Lagstiftande kåren kommer troligen att i sammanträda redan under loppet af denna månad. En annan tidning sammanfattar sålunda sitt omdöme rörande denna anlägenhet: Tvenne partier stå gentemot hvarandra; det ena vill kullkasta kejsardömet, det andra vill upprätthålla det, och det sistnämnda delar sig åter i flera fraktioner. Att kejsardömets anhängare återigen skola utgöra en ötvervägande majoritet inom den nya lagstiftande kåren, är höjdt öfver allt tvifvel, och det finnes ingen utsigt för oppositionen att med våldsamma medel genomdrifva sina planer. Det är emellertid af ej ringa vigt, att hufyndstaden på detta sätt ställt sig i oppo sition till kejsardömet. Att Raspail och Rochefort fallit igenom vid de nya valen, kan anses för en lycka för kejsardömet, men detta bör likväl icke räkna sig en dylik seger till godo. Likasom man brukar säga, att EHuropa ej känner sig väl till mods, då Frankrike är missnöjdt med förhållandena, så gäller otvifvelaktigt äfven den satsen, att Frankrike ej är rätt väl till mods, då missbelåtenhet råder i Paris. Det är en himmelsvid skilnad mellan en sådan missbelåtenhet och en omhvälfning; men den kejserliga dynastien, som herrskar i kraft af nationens vilja, måste uppenbarligen anse det för en af sina vigtigaste uppgitter att häfva denna stämning. I en af de ossiciösa broschyrer, som utdelades före valen, hette det, att kejsaren efter Magenta och Solferino blifvit Yarbitre de V Europe, och det franska folket har i allmänhet bevarat tilliten till, att dess anseende hvilar i goda händer; men den beväpnade freden i förening med en skenbar passivitet utåt framkallar en kritik, som kommer kejsardömets fiender till godo. Att Frankrike skulle hufvudstupa störta sig i krig, endast för att öfvervinna rent inre svårigheter, är en orimlig förmodan, och den kejserliga regeringen har dessutom lemnat tillräckliga bevis på sin förmåga att vänta; men Frankrike har anspråk på en ställning utåt, hvilka ingen regering kan åsidosätta, och om de yttre förhållandena störa dess inre utveckling, skola dessa anspråk desto starkare göra sig gällande. Det är uppenbarligen isynnerhet ställningen till Preussen, som väcker Frankrikes misshag, och om en aktiv politik återupptages, måste den derför först och främst göra till sin uppgitt att bringa detta förhållande på det rena. International, en fransk tidning i London, vet att berätta följande: I de franska tidningarne och isynnerhet i korrespondenserna från Paris har man under sista tiden ofta sysselsatt sig med en galaginer, som skulle ega rum Lördagen d. 5:te d:s hos Österrikes ambassadör i Paris, furst Metternich. Kejsar Napoleon och kejsarinnan Eugenie hade lofvat hedra denna fest med sin närvaro, prinsessan Mathilde skulle äfven infinna rig och bland de inbjudna gästerna fanns statsministern Rouher. Småningom växte denna diner upp till en politisk händelse af stor vigt, till hvilken knötos allehanda fantastiska berättelser, ja, det påstods tillochmed, att diplomaterna kringsände depescher till sina regeringar om festen och lade med bekymrade miner råd med hvarandra. Häraf har kejsar Napoleon tagit sig anledning att sända Metternich följande humoristiska afägelse: Min kära ambassadör, efter hvad jag hör, kan jag ej spisa middag hos osterrikiska beskickningen utan att utsätta mig för att förnärma Preussen och väcka oro inom hela Europa. För att Europa skall kunna vara lugnt, är det nödvändigt, att jag ej spisar middag hos er. Om icke suveränerna åfven å sin sida göra revolution, bli de aldrig fria. En tid skall komma, hoppas jag, då jag kan mottaga edra inbjudningar, likasom ni emottager mina. Jag måste derför bedja eder vänta med att skicka mig en ny inbjudning, tills denna guldålder kommit. Det skall ej dröja länge. Inom Spaniens cortes framlade regeringen d. 7 d:s sitt förslag om marskalk Serranos utseende till regent. Olozaga yttrade rörande förslaget om ett regentskaps tillsättande, att valet af en monark är för ögonblicket omöj lgt. Frågan remitterades till en särskild kommission, hvilken skulle inkomma med yttrande härölver. Från Nordamerikas Förenta Stater skrilves, att indianerna förstora nybyggena i det vestliga Kansas. Nybyggarne flykta österut. Talrika arbetare-strikes förekomma inom alla aotatan