Göteborgsposten – 11 juni 1869, sida 1

Var han med i sammansvärjningen? man har alltid trott det. Sanningen var att han inbjöd Maurice och abben att intaga några förfriskningar och lit dem på samma gång förstå, att han önskade ett samtal med dem, hvarefter han införde dem i ett rum, der han visste att man var i skydd för nyfikenheten. Tack vare en af hertig de Sairmeuseis kammartjenare, som brukade besöka hans etablissement, visste han lika mycket som myndigheterna, han visste tillochmed mer, emedan han på samma gång fick underrättelser af dem bland de sammansvurna som voro i frihet. Af honom fingo abbå Midon och Maurice sina första bestämda underrättelser. Först och främst saknade man alla underrättelser om Lacheneur, liksom om hans son Jean; de hade undgått de lifligaste efterspaningar. För det andra hade man till denna stund insatt tvåhundra fångar i citadellet, och bland dem var baron dEscorval och Chanlouineau. Slutligen hade sedan morgonen ej mindre än sextio arresteringar skett i sjelfva Montaignac. Man trodde allmänt att dessa arresteringar voro en förrädares verk och hela staden darrade .. Men herr Langeron kände deras verkliga ursprung, som under tystnadens insegel blifvit honom anförtrodt at hans kund kammartjenaren. — Det är visserligen en otrolig historia, mina herrar, sade han, och dock är den sann. Två officerare af Mon