Göteborgsposten – 11 juni 1869, sida 1

Malmö och Stockholm äran af att ega dylika. I hvad afseende stå då dessa bad framom de vanliga? Förenande de varma badens egenskap att uppmjuka kroppen med ångbadens att öppna porerna och lifva deras verksamhet, sakna de derjemte de olägenheter, hvilka åtfölja de gamla sätten, hvarjemte de mera grundligt bortskafla kroppens orenhet och mera varaktigt höja lifskraften. Som bekant är, består ytterhuden af en känslolös hinna, hvilken eger förmågan att tillhårdna, vare sig på grund af uppretad friktion eller för att bättre skydda de inom densamma befintliga delarne. Såsom exempel, då detta nått sin höjdpunkt, påpeka vi endast liktornar och valkar. Vid de varma baden uppmjukas dessa förhårdnade delar; utan smärta kunna de genom något skärande instrument bortskaflas. bå de romerska baden användas, begagnas för detta ändamål en skrapa, hvarmed hela kroppen behandlas, och tydligt är, att härigenom de tilltäppta porerna öppnas och deras verksamhet ökas. Vid vanlig tvättning, såvida den icke sker allvarligt, kan det hända, att dammet endast fastare intryckes i porerna och derigenom tilltäpper dem och hämmar i stället för att öka deras verksamhet, och likväl är det just på denna verksamhet, som organismens helsa beror. Betrakta de fattigare medborgarne. Jemte brist och lika mycket som svält och osunda bostäder har denna s. k. tvättning bidragit att gifva dem denna gulbleka ansigtssärg, denna slappa, hängande ytterhud, som vi hos dem skåda. Ofta då arbetaren kommer hem från sin sysselsättning, svettig, dammig, stundom sotig, åtnöjer han sig med att medelst ett fuktigt kläde aftorka det gröfsta dammet. Porernas verksamhet hindras, och dock är dessas liflighet för den organiska varelsen lika nödvändig som luften för lågan. Blanda luften med skadliga ångor, ljusets styrka skall så småningom aftaga. Tilltäpp porerna fullkomligt, och organismen skall dö. Det är hvarje samhälles skyldighet att sörja för sina medlemmars välbefinnande icke blott i moraliskt utan ock i fysiskt afseende. Det är således icke tillräckligt, att samhället tillser, det undervisning meddelas hvarje individ. Det måste äfven tillse, att hvarje individ på ett rätt sätt uppfostras. Detta är ett axiom. Gymyastikens allmänaa införande vid skolorna bevisar sanningen af vårt påstående. Men lika nödvändig som gymnastiken är, ja, kanske ännu mer nödvändiga äro rationela badinrättningar, och detta såväl för det uppväxande som det fullvuxna slägtet. Vi förundra oss öfver, att våra förfäder kunde undvara regelbunden postbetordring, jernvägar och telegrafer, hvilka för oss blifvit ett oundgängligt behof. Med ännu mera skäl skola vära efterkommande förvåna sig öfver, att vi kunnat undvara rationela badmrättningar, och de hittills mest rationela äro de romerska baden. Den allmänna känsla af fysiskt välbehag, organismen efter dem känner, utöfvar sin verkan på själen. Sinnet blir lika spänstigt som musklerna, belåtenhet och harmoni herrska och i stället att endast klandra utan att vilja sätta något bättre i stället, söker menniskan att verka för det goda. Sjukdomarne förminskas, deras styrka försvagas, och man skall ej, då dessa bad blifvit allmänna, få såsom nu se en hudsjukdom bortrycka hundra-, ja tusentals offer. Vi ha med dessa ord velat rigta uppmärksamheten på en sak i vårt tycke af synnerlig vigt för såväl det allmänna som den enskilde. Vår åsigt är, att i hvarje stad en romersk badinrättning bör anläggas; om ej den onskilda företagsamheten vågar att taga i tu dermed, så bör kommunen göra det. Bestäm derjemte en mycket låg eller kanske ingen afgift för någon afdelning deraf, afsedd för den tattigare befolkningen. Låt det också vara hvarje såväl offentlig som enskild skolas skyldighet att vissa tider sända större eller mindre antal af sina elever dit. Fördelarne skola blifva stora, olägenheterna inga, om icke att i de större städerna snart nog nya etablisse menter måste inrättas. Och kostnaderna för det partiela afgiftsfria begagnandet skola, äfven om de ej betäckas af den afgut de betalande erlägga, dock ej blifva så stora i förhållande till en förminskad afgift för fattigvården; ty utan tvilvel torde det få gälla för en sanning, att fattigvården minskas i direkt förhållande till höjandet af de fattigas arbetsförmåga. J skolen då i skolorna få se färre barn utmerglade och skrofulösa. J skolen ej igenkänna fabriksarbetarne på deras knotiga ansigten och