Göteborgsposten – 5 juni 1869, sida 2

CM ganska vacker plats inom den lyriska scenen. Från Utlandet. Om enigheten mellan tvenne rivaliserande folk kan tydas efter frasen, så består den mellan England och Nordamerika och skall ej brytas. Åtminstone har det nya amerikanska sändebudet i England besvarat i Liverpool, vid sin ankomst dit, en till honom öfverlemnad adress med orden: Jag tackar eder uppriktigt för edra vänliga välkomstord vid min ankomst till detta land såsom För enta Staternas representant. I kunnen vara förvissade om, att det är Unionschefens, hans regerings och, såsom jag tror, det amerikanska folkets allvarligaste önskan att bevara ett trofast, vänskapligt och rättsgiltigt förhållande till H. M:ts regering och det britiska folket. Verldens lycka, civilisationens framätskridande och mensklighetens bästa förhoppningar bero af enigheten mellan alla grenar af den menskliga familjen, men isynnerhet mellan tvenne så framstående nationer, som det britiska riket och den amerikanska republiken, tvenne nationer med hvarandra förenade genom så många offentliga och personliga intressen, så nära förbundna genom blodets band, så intresserade i handelsutbyte och odlingen af fredens konster. Jag beder eder på det uppriktigaste tro, att mina ifriga ansträngningar skols, så vid: på mig beror, vara riktade på bevarandet af ömsesidigt godt förstånd mellan de båda nationerna på grundvalen af en varaktig vänskap och af vänskapliga förbindelser, i ölverensstämmelse med de stora, oföränderliga grundsatserna för rätt, rättvisa och heder, hvilka äro de enda säkra och ej vilseförande ledstjernorna för nationers handlingssätt. Den bekante engelske historieskrifvaren Goldwin Smith, nu professor vid arbetare universitetet i Ithaca, Amerika, har der hållit ett långt tal, riktadt mot senatorn Sumners bekanta häftiga angrepp mot England. Detta tal, som återgifves fullständigt i flera amerikanska tidningar, är onekligen af en viss märkvärdighet, såsom angifvande tonen hos den radikala delen af de bildade engelsmännen. Assigten med Smiths tal var att mildra fientligheten mellan de båda länderna; han medgaf öppet, att många engelsmän haft orätt i sitt beteende mot Amerika, men han påstod sig hatva förvärfvat rättigheten att tala fritt och att säga, det Amerika, och särskilt mr Sumner, bedömt England för hårdt. Det fanns på båda sidor partier, som hade fördel af ett krig. I England torierna, för hvilka en brytning med Amerika skulle vara en politisk frälsning. John Bright kunde icke och skulle icke qvarsitta på sin plats i ministören, om det komme till ett krig mot detta land. Han och hans i regeringen nu varande vänner skulle afgå. Torierna skulle komma till väldet och begagna Englands alla hjelpkällor samt dess folk till en kamp på lif och död med den amerikanska demokratien. Unekligen råda antipatier i Amerika mot England; och ett skäl härtill är det, att England tros vara en inkräktande makt. Smith förnekade detta, sägande: Vi ba helt och hållet asgtått från territorial utvidgning; England är lika litet inkräktande som dess grannar; deremot tror jag mig kunna påstå med full sanning, att det gått i spetsen för en hofsamhets-poliuk. Det afträdde frivilligt Joniska Oarne, fastän de andra stormakterna, som lemnat dem i dess bänder, voro, efter hvad det påstods, ej synnerligt belåtna med afträdelseo; och jag tviflar om, stt j skolen finna något dylikt exempel i historien. Det tänker äfven på att afträda, hvad som en gång var dess väldes stora trof och talisman — Gibraltars klippa; och, tror jag. detta ej blott af msigt om dess minskade värde, utan äfven af rättskänsla och en uppriktig önskan att stå på vänskaplig fot med Spanien. Erofringen af Ahyssinien i ändamål att befria fångarne följdes af landets ögonblickliga utrymmande. Han sade vidare, att det tillhörde canadensarne sjellva att afgöra frågan om Canadas införlifning. England lemnade det fritt åt dem att skilja sig ifrån det och inforlifva sig med Unionen, om de så funne för godt. Hans egen åsigt var, att England borde lemna ifrån sig sina amerikanska kolonier så fort som möjligt, men att afträda dem eller några af dess medborgare såsom ersättning för dess egna skuldförbindelser, det är en tanke, som hedern skulle förbjuda det att ett enda ögonblick hysa, och om canadensarne skulle för tidigt tvingas in i Unionen, skulle de föra missnöje in i dess lifsådror. Etter att hafva anmärkt, att tanken på en expedition för Irlands befrielse var Quixotisk, och att intet hopp förefanns om, att Irland någonsin skulle bli ett oberoende och sjelfstyrdt land, kom mr Smith till den nu rådande tvisten mellan England och Förenta Staterna. Ian förnekade, att enzelsmännen sympatiserade med slafveriet, och om de under det borgerliga kriget i Amerika icke sympatiserade med Norden, så kom det sig derat — och dertill var Seward till stor del skulden —, att de icke sågo, att Norden kämpade för slafvarnes befrielse. Han hänvisade derjemte på den omständigheten, att arbetarne i England, heldre än att taga parti emot Amerika, svälte med sina hustrur och familjer; och tillåt mig säga, att alla partier i