Göteborgsposten – 3 juni 1869, sida 2

Frän Utlandet. Den af oss i går omnämnda Tyska Protestantföreningen, som i Måndags höll sin kongress I Worms, antog detför densamma framlagda förslaget till en förklaring mot den apostoliska skrifvelsen af d. 13 Sept. 1868, som ville att protestanterna skola återvända i den katolska kyrkans sköte. I denna törklaring uttalas den förväntan, att alla katolska medborgare skola räcka protestanterna en broderlig hand, till skyddande af det nu botade högsta nationala och andliga goda, i kampen mot den gemensamme fienden till den reli gösa freden, det nationala enandet och kulturens fria utveckling. Såsom väsentligaste orsaken till den religiösa splittringen beklagar protestantismen de hierarkiska villfarelserna, isynnerhet jesuiterordens anda och verksamhet, hvilken f. n. beherrskar den romersk katolska kyrkan. Endast tillbakavisandet af den hierarkiska förmätenheten, ätervändandet till det rena evangeliet och erkännandet af det goda den moderna bildningen innebär, kunna tillförsäkra den söndrade kristenheten fred och varaktig välgång. Det hierarkiska sträfvandet efter makt och dogmens uteslutande herravälde inom den protestantiska kyrkan förklaras vara en förnekelse af den protestantiska andan och en brygga till Rom. Alldenstund protestanternas ljumhet är ett väsentligt stöd för den kyrkliga reaktionen och äfven inom den mäktigaste tyska staten ett stort hinder för en national kyrklig referm, så uppmanar föreningen alla trosvänner att afvärja dessa tendenser, hvilka sätta andens frihet i fara. I afseende på kyrkoförfattningen står föreningen på grundvalen af församlingens sjelfständighet och vill en författningsenligt ordnad ledning af kyrkan, så att det kyrkliga öfverherrskapet skall vara ansvarigt inför landets synod. — Professor Schenkel fungerade såsom ordförande. Mer än 18,000 främlingar uppehöllo sig i den festligt smyckade staden. Vi kunna väl icke vänta, att statekyrkornas ortodoxa prester och medlemmar i de andra protestantiska länderna skola ansluta sig till denna den tyska Protestantföreningens förklaring, hvars betydelse man derför ej bör