Göteborgsposten – 2 juni 1869, sida 2

att återvända till den romerska kyrkan, samt emot ultramontanernas angrepp och förmätna anspräk. Derefter skall en procession till Luthers monument ega rum, och högtidligheten skall slutas med afsjungandet af Luthers psalm. Allmänna Protestantföreningen i Tyskland är nu sex år gammal. Den uppkom till följe af den reaktion, som inbröt efter revolutionsåret 1848 och är omedelbart riktad mot det romerska konkordatet med Baden för omkring 10 år sedan, en af de många dlgfrler genom hvilka den päfliga makten då törsökte att öfver hela Tyskland hämma de liberala åsigternas framsteg. Dess grundsatser äro, i fullkomlig strid med den romersk-katolska läran, att icke presterna, utan folket utgöra kyrkan; att icke trosformen, utan viljans, sinnelagets öfverensstämmelse med den kristliga förebilden utgör den individuela kris ligheten; att det i följd deraf måste råda samvetsfrihet i alseende på sjelfva det formella i trosläran, rätt till sjelfstyrelse för hvarje församling, fri nattvardsgång och osekterisk samverkan i välgörenhetsverk. Kyrkans fullständiga skiljande från staten tyckes skola bli ett följande resultat af rörelsen, om den fortfar med att vinna i styrka. Och hittills har dess styrka ansenligt ökats isynnerhet inom de borgerliga klasserna. Bland rörelsens ledare från dess början tills närvarande stund nämnas sex sydtyskar och fyra nordtyskar. 1. 1e. Röthe, vu död, men en gång väl känd säsom en kritisk teolog, hvilken för sin personliga fromhet blifvit kallad den protestantiska fö eningens helgon. Han uppossyade sina sista Ars beqvämligzhet, för att deltaga i en sak, som han trodde vara af väsentlig vigt för sitt lands religiösa framtid. 2. Häusser, den historiske skriftställaren, äfvenledes död. . 8. D:r Johann Kaspar Bluntschli, från Heidelborg, är föreningens nuvaranda ordf. och den mest framstående läraren i national lagkunnighet inom Tyskland. Han beskifves såsom en ståtlig 60:årig man med ett fint, uttrycksfullt ansigte; han besitter stor vältalighet, qvickhet och synnerlig förmåga att uttrycka sig populärt. 4. D):r Karl Zittel, pastor i Heidelberg: den populäraste kyrkoledaren i Baden; en teolog som, undervisad i rationalistiska skolan i Jena, bevarade sin kristliga fromhet; en kyrkans man som vågade vara en kyrklig reformator; en politiker som äfven före 1848 års revolution framstod som förkämpe för samvetsfriheten i Badens kammare. Såsom pastor i Ileidelberg är han mycket uppburen af sin församling. 5. Otto Schellenberg, prest i Mannheim, är nära bundsförvandt och vän till Zittel. Äfven han är högt aktad af sin församling. 6. D:r Daniel Schenkel är den störste talaren bland föreningens ledare. Hans liberala religiösa tänkesätt äro genom flera skrifter, bland andra Jesu Karaktersbild, bekanta för svenska läsare. Dessa voro de sydtyska ledarne; de nordtyska voro eller äro: 1. D:r Heinrich Krause i Berlin, nu död, men en gång utgifvare af Protestantische Kirchenzeitung. 2. Professor Franz von Holtzendorf, afvenledes en berlinare, en man af stor betydeuhet i politiska och juridiska vetenskapsamnen. 3. D:r Michael Baumgarlner, i vissa afseenden den anmärkniogsvärdaste ibland dem. Född af bondföräldrar i Holstein, företer han den pur stan-ka typen för fromhet och hyser det djupaste deltagande för de lägre klasserna. Han är ortodox och tror på undenverken, på Skriftens auktoritet och de kristna dogmeraa i allmånhe; men på samma gång fordrar han lika rätt för folket i kyrkliga ting som den presten åtnjuter. Han hur blifvit hårat förföljd af de Mecklenburgska magnatarna; men står dock upprätt, hedrad i protestantföreningens leder. 4. D:r Karl Schwarz, en af de mest begåfvade af alla dessa ledare. Hans talekonst är ren och klussisk. Hans Predigten aus der Gegenwa:t och Geochichte der neuesten Theologie ha erhållit stor utbredning i alla länder. Hertig Ernst af Sachsen-Gotha hade nog mod att, i trots af de ortodoxas motstånd, sätta honom i spe sen för den natiovala kyrkan i sitt område Sådan är rörelsen och dessa äro de ledare, som nu framryckt i kompakt styrka mot Vaticanens reaktionära artilleri. Åf deras hållning i den närmaste framt dena skall mycket bero för den europeiska protestantismens snara utveckling. Dagens telegram säger, att kongressen i Worms utmärkt sig för en ädel hällning. Medan vi äro på tal om Tyskland, må här nämnas, att den nordtyska förbundsriksdagen verkligen haft nog mod att börja tillbakavisa preussiska skatteförslagen, i det att den förkastat förslaget om bränvinsskattens höjande, hvilket skulle först förhandlas. Säledes ett nytt slag för Bismarck, som nu börJar stöta på svårigheter, hvilka trotsa de outtömliga ressurser, af hvilka hans beundrare tro honom vara i besittning. Vårt ena gårdagstelegram berättade från Frankrike, att kejsaren beslutat nu öfvergifva den alvaktande hållning, som han intagit sedan 1863 och hvilken haft till följd en växande opposition, för att i stället inslå en initiativernas och handlingens politik. Ilvarthän denna skall vara riktad, förspörjes icke. Men en officiös organ, Public, förklarar bestämdt, att kejsaren ej skall antaga systemet af ansvariga ministrar, utan sjell regera. vi afvakta bekrästelse härå. Emellertid ha flera ministerråd hållits i Paris, bevistade al kejsa4