Göteborgsposten – 2 juni 1869, sida 2

Det är en signal, ty från alla sidor öppnas straxt en döfvande gevärseld. Tre eller fyra bönder falla dödligt sårade ... Alla de andra stanna, slagna af bestörtning, sökande upptäcka hvarifrån skotten kommo ... Man är rysligt obeslutsam; en energisk chef clektrisernde emellertid dessa bönder, bland hvilka det fanns gamla soldater som tjenat under Napoleon; en förbittrad strid började i mörkret!.. Men det blef ej ropet framåt! som lät höra sig. Stämman från en feg spred en panisk förskräckelse i bondhopen. — Vi äro sålda!... Rädde sig den som kan! ... Från detta ögonblick var expeditionen fuilkomligt misslyckad. Fruktan, en vansinnig fruktan bemäktigade sig dessa tappra män, de drefvos bort som de torra löfven för stormen. Chupins öfverraskande meddelsnden, tanken att Martial, arfvingen till hans namn, kanhända konspirerade med bönder, den oförmodade arresteringen af en bland de sammansvurna, alla dessa omständigheter hade alldeles förbryllat hertig de Sairmeuse. Marquis de Courtomicus kallblodighet återgaf honom sin vanliga jemnvigt. Med ungdomlig energi sprang han från kasern till kasern, och på mindre än en halftimma derefter voro femhundra infanterister och trehundra af Montaignacs beridna jägare under vapen. (Forts.)