Göteborgsposten – 28 maj 1869, sida 1

man borde betänka sig innan man utsatte sig för et nytt afslag af K. M:t, som redan förut asfslagit förhöjning i denna taxa. Hr Philipsson visade att frägan om kommissionärsarvodena ingalunda vore a! privat natur och att dessa stora arvoden vore ett intrång på inkomster, som borde tillfalla staden. Den nu föreslagna afgiften, erinrade tal., vore blott 29 af den förut af konungen afslagna afgiften. Hr Hedlund framhöll, att samtliga omkostnaderna för bruksegare, som föra sitt jern öfver Göteborg, uppgå till det höga beloppet af 17 öre pr centner (trol. tillfölje af kommissionsarvoden), Man borde dock genom alla möjliga lättnader i trafiken öfver denna stad söka förekomma att jernoch tråeffekter komme att taga on annan väg, öfver Uddevalla eller Kristiania. lr Berger omnämnde att den särskilda beredningen för lättnaden i sjöfarten nu justerat sitt utlåtande, hvilket tillstyrkte betydliga nedsättningar i umgäalderna. Hr Bratt erinrade om att det ej vore välbetänkt att höja vågafgifterna, då jernhandteringen nu lede af ett stort betryck. Ur Philipsson visade att frågans ömtåliga strång ej vore den förhöjda vägasgiften, hvilken vore en obetydlighet mot da öfriga omkostnaderna för jernexporten öfver Göteborg. Hr Lindström tillstyrkte antagande af drätselkammarens förslag, men ansåg att det berodde på jernexportörerna om afgifterna bär vore höga. Hr Wijk trodde att K. M:ts afslag på den förra ansökningen om att få höja taxan, berott derpå, att staden ej beslutat motsvarande förbättringar å jernvågen. Samma afslag vore derföre äfven nu att förvänta. Tal. gaf dessutom en förklaring huruledes omkostnaderna för jernexporten håöfvor kunde bli så höga. Piaxis vore nemligen att exportörerna ofia förhöjle de af dem bestridda kostnaderna med 2 öre pr centner. Hr Hammarberg förnekade att, såvidt han visste, det tillsått såsom hr Wijk uppgifvit. IIr Philipsson framhöll, att vågpenningarne tillkommit för att bereda en inkomst åt staden och att om man sålunda betraktade dem blott såsom en ersättning för af staden hafda kostnader för magasinering af jern, så blefve deraf följden, att stadens innevånare utsattes för ökad beskattning. Ingen industri borde för öfrigt på onaturligt sätt uppmuntras, men detta blefve sörhallandet, ifall vågafgifterna stode alltför mycketunder de kostnader som skulle uppstå, om jJernet förvarades i privata magasiner. Ifall detta vederbörligen framhölles i skrifvelsen till K. M.t, så vore det ej troligt att den föreslagna förhöjningen i taxan skulle ofsläs. — Flera talare uppträdde i detta ärende. Vid anställd votering beslöts med 23 röster mot 21 att frågan i dess helhet (sålunda älven den om vågatgifterna) skulle till en beredning öfverlemnas. Åt denna beredning uppdrogs älven, på förslag af hr Wijk, att särskildt yttra sig om anordningar till förenkling och lättnad i arbetssättet vid jernvägen och nedsättning af dermed förenade kostnader, samt, i enlighet med hemställan af hr Francke, att inkomma med förslag till sådana anordningar, att nuvarande kommissionärsbetattningar vid jornvågen bli öfverflödiga. Ett förslag, att till deltagande i beredningens öfverläggningar skulle tillkallas en elier flera bruksegare från andra orter, förkastades. — Till ledamöter i beredningen utsågos hrr Wijk, Philipsson, Francke, Lindström och Bratt, men då hrr Philipsson och Lindström, uppå anförda skäl, hvilka af stadsfullmäktige godkändes, begärde och erhöllo befrielse från uppdraget, företogs val af 2:ne ledamöter i deras ställe, och utsågos härtill hrr J. J. Ekman och Wilson