Göteborgsposten – 28 maj 1869, sida 1

— Lacheneur, abb Midon, Chanlouineau, baron dscorval ... — Nog! utropade hertigen. Då faran framstod i bestämd form, återkom hans kallblodighet; hans herkuliska af åren böjda gestalt rätades. Han ringde på en klocka; en betjent kom in. — Min uniform, befallde hertig de Sairmeuse, mina ordnar, min värja, mina pistoler; skynda! Betjenten drog sig med bestörtning tillbaka. — Vänta! ... utropade hertigen ytterligare. Man skall stiga till häst, rida till min son och tillsäga honom att oförtöfvadt rida hit... Man får taga mina bästa hästar... Man kan hinna till Sairmeuse och tillbaka igen på två timmar... Chupin drog honom i rockskörtet; han vände sig om. — Hvad är det mer? frågade han. Den gamle tjufskytten lade ett finger på sina läppar till tecken af tystnad; men då betjenten var borta yttrade han: — Det är onödigt, monseigneur, att skicka efter herr marquisen. — IIVarföre det? — Det är så, monseigneur, det är så alt ... ursäkta, men jag är er så tillgifven ... — Jarnibleu!... vill du tala? ... Chupin ångrade synbarligen att han sagt så mycket... — Jo, stammade han, herr marquisen... — Nåväl? ... — Han är med!...