Göteborgsposten – 26 maj 1869, sida 2

Fran Utlandet. De i går ankomna utländska tidningarne hade ännu ingenting annat att förtälja om valen i Frankrike, än hvad vi redan känna. De franska tidningarne voro fulla med en mängd valcirkulär, hvilkas utfärdaro i alla tonarter prisa sig sjelfva. Desamma kunna ej vara af något intresse för våra läsare, hvarför vi lemna dem åsido, och detta så mycket heldre som de redan tillhöra, för att begagna ett modernt uttryck, en öfvervunnen ståndpunkt i valrörelsen. Uppmärksamheten är naturligtvis nu endast riktad på utgången af valen, och härom kunna vi först genom telegrammer erhålla upplysning. Några pikanta omständigheter må likväl här finna plats. Såsom bekant uppträdde Bancel mot Ollivier i 3:dje valdistriktet och hade för sig ett betydande antal valmän. Men ett par dagar. före valen erinrade tidn. France sina läsare om, att Bancel, som då var en landsflykting i Brässel, år 1854 föreslagit en skål för — franska armåens nederlag i Krimkriget. Ja, sjelfva det vid tillfället hållna talet har blifvit offentliggjordt, jemte en glödande sång som han, Bancel den oförsonlige, skrifvit till sin mästare Victor Hugo, i öfversättning så lydande: 0, skald ...sväng, det är på tiden, i senig hand domarens bila! Erkecngel, låt öfver dessa nedriga menniskors hufvuden ditt gudomliga svärds flammor sänka sig ned som eldtungor! Träffa! Sönderslit! Det är ditt byte, o, lejon! Du gör ett språng på kejsardömet! Under klorna och tänderna hör jag dess kuotor knaka; jag ser dess kött öppna sig och ur alla ådror dess förgiftade blod strömma, hvilket förgiftar fälten, och se, de i sina grafvar liggande döda jubla sitt bitall... Tridun, son af en soldat, din bok är hämnden för December och för Waterloo!Detta har mera karakteren af vansinne, än af sundt förnutt. Samme Bancels sista valrop har denna lydelse: Frankrike bör genomföra den demokratiska regeringsformen, d. v. s. det bör regera sig sjelft. Den allmänna och fria omröstningen skall vara denna reforms fredliga redskap. Skilnaden mellan mig och mina motståndare är denna: de vänta allt af furstens goda vilja, jag väntar allt af folkets suveränitet. Hans motståndare Ollvier deremot har offenthggjort detta upprop: Valman! Då jag uppmanar mina motståndare att försv ra sina anatepp mot mig, flykta de; då jag uppträder på ett offentligt möte, för att yttra mig, söka de att öfverrösta mig; då jag förebrår dem, att de önska en statshvalfning, våga de hvarken bejaka eller förneka det, utan dölja sig bakom en bedräglig förevändning, i det de beteckna mig som offlciel kandidat. IIVem kan förvånag deröfver? Då man räknar meneden bland de demokratiska dygderna, hvarför icke då afven förtalet? Valmän! J skolen förstå att uppskatta detta be:eende. Atft rösta på mig, det är att rösta för den (konstitutionela oppositionen. J kunnen ej sväfva i tvifvel om valet; den oförsonliga oppositionen skulle störta eder i olycka, den konstitutionela leder oss til friheten! Den franska generalpoststyrelsen hade —— SO AE KT — ä ————