Göteborgsposten – 25 maj 1869, sida 2

en bästa. Man känner sig betryckt. och underligt är det ej heller, under de sig hopande skatterna. Preussens statskassebrist för sistl. år uppgick till den höga summan ar 9,863,434 thaler, hvilken betydligt öfverstiger, hvad som förut officiöst uppgilvits. Den finansiela jemnvigten kan ej ens uppnås 1870, om ej nordtyska förbundet hjelper den preussiska kassan. Förbundsstaterna uppmanas nu att bjelpa till att betäcka denna brist, emedan Preussen till stor del kommit till denna brist just för Förbundets skull, hvaraf en följd skulle kunna bli den, att Preussens regering hädanefter såsom hittills egenmäktigt beslutar en mängd åtgärder för tillökning af sin maktställning, bvilka sedermera de andra förbundsstaternas befolkningar lyckliggöras med att betala. Kan väl någon tänka sig att ett dylikt förhållande skall kunna fortvara? Det är helt naturligt, att man å förbundsriksdagen fordrar någon garanti mot dylik egenmäktigbet, i det man vill tillsätta en ansvarig förbundsminister. Men detta motsätter sig Bismarck och at det helt naturliga skälet, att en sådan ministör skulle komma att utgöra det första steget till Preussens uppgående i ett fritt Tyskland, under det att den preussiska politiken återigen går ut på att lägga det öfriga Tyskland under Preussen. Här skall efter hand schismen allt bjertare framträda och en politisk kamp utveckla sig mellan Storpreussen och det eniga Tyskland, hvilken skall småningom kunna visa, hvad man för en framtid har att vänta sig af det stora fäderneslandet. Biir detta till ett Storpreussen, då har Europa i sitt hjerta en eröfrande militärstat, hvilken måste bli farlig för freden och den fredliga utvecklingen. Då skall Frankrike nödgas att förr eller senare för sin egen säkerhet draga svärdet till en duell. Lyckas deremot det frisinnade partiet att skapa ewt fritt, federativt Tyskland, bygdt på solkviljan, då skall Europa der ha ett värn mot den påträngande panslavismen och en säker bundsförvandt mot mörkret, på såväl det politiska som det rent andliga, civilisatoriska området. Detta är en i sig intressant företeelse, hvilken fängslar ännu mera, då man erfar, att preussiska regeringen står i begrepp att spänna bågen högt, om Nordtyska Forbundsriksdagen skulle vägra att bifalla de begärda, af oss i går detaljerade nya indirekta skatterna. Kreuzzeitung berättar neml., att regeringen tänker då inkalla den preussiska landtdagen till d. 15 Juni, hvarigenom lätt en brytning kan uppstå mellan riksdagen och landtdagen, d. v. 8. mellan Preussen och Nordtyska Förbundet — en brytning som kan bli af de vigtigaste följder. Ju kallare man betraktar förhållandena, desto tydligare visar det sig, att Preussen fär allt svårare att smälta sitt gjorda kap. I Böhmen har det czechiska partiet åter börjat utveckla en stor verksamhet genom stora folkmoten. I Prag hölls pingstdagen ett dylikt möte, besökt af 50,000 personer. Å detsamma beslots enstammigt stiltandet af en förening al de slaviska ungdomstoreningarne i alla de böhmiska kronländerna med ett centralutskott i Prag, hvars uppgitt skall vara at befrämja ungdomens sysiska och moraliska utveckling genom alla de medel, ötver hvilka den framskridna kulturen förtogar.