Göteborgsposten – 25 maj 1869, sida 2

sina föräldrar. UHvarsöre oroa dem? ... För öfrigt var han rädd för föreställningar, väl vetande att heldre än att tåla några hinder, skulle han öfverge föräldrahuset ... I andra veckan af September förklarade abb Midon, att Maurice kunde återtaga sitt vanliga lefnadssätt och att förströelser i fria luften tillochmed skulle vara nyttiga, alldenstund väderleken bibehöll sig vacker. Maurice skulle gerna ha velat omfamna den värdige presten. — Hvilken lycka! ... utropade han, jag skall då kunna jaga. Dittills hade han varit blott obetydligt road af jagt, men han ansåg det nyttigt att låtsa denna passion som oupphörligt kunde skaffa honom förevänning att vara frånvarande. Aldrig hade han känt sig så lycklig som den morgon då han vid sjutiden med bössan på axeln passerade öfver Oisellesloden för att uppnå herr Lacheneurs hus. Sedan han öfvertänkt sin fars gissning, öfvergick den galunda framgången af det steg han stodi begrepp att taga. Då han anlände till skogen vid Reche, stannade han emellertid ett ögonblick på den plats hvarifrån man kunde se huset. Han såg Jean och Chanlouineau gå ut efter hvarandra. Hvardera af dem bar en kolportörsrensel. Nu var Maurice säker på att herr Lacheneur och för honom till nästan full visshet och han betvillade inE dotter voro ensamma i huset,