Göteborgsposten – 24 maj 1869, sida 2

Senare Post. I går börjades valen i Frankrike, och fortsättas desamma i dag. Hela förra veckan har utmärkt sig genom det mest ostörda lugn å befolkningens sida. De radikalas uppträdande hade frambragt en tillfällig yrsel, hvilken lagt sig vid närmare besinning. Dess verkningar ha varit, att den högligen skadat oppositionen isynnerhet i departementerna. Till hvilka under närvarande förhållanden dåraktiga förhoppningar åtskilliga brushufvuden gjort sig skyldiga, framgår deraf, att några politiska fångar i S:t Pålagie visat sig mycket bångstyriga och högt förklarat, att de väntade sig skola befrias ur fängelset genom ett uppror i Paris, på samma sätt som Barbis i Februari 1848. Det tyckes verkligen hafva varit fallet, att några af det extrema partiets ledare, hvilka spelat en viss roll i valklubbarne, räknat på ett uppror, men ej kunnat förmå arbetarne att låta sig åter föras till slagtarebänken. Regeringen har kommit öfver en mängd bref, hvilka inskickats från Gåenåve och London till det republikanska partiets kända ledare i Paris och i hvilka det på fullt allvar varit tal om att försöka en resning Annandag Pingst, vore det också endast för att känna befolkningen på pulsen. Det är den allmänna europeiska revolutionspropagandan, som sålunda brännt sina kol förgätves. I Paris börjar man alltmera tro på tillkomsten af en moderat-liberal, konstitutionelt sinnad minister Ollivier-Fleury, och om Ollivier 1 valkampen inom tredje valdistriktet i Paris, på hvilken det väsentliga intresset kon centrerar sig, besegrar sin radikale moståndare Bancel, torde han snart komma att utbyta sitt deputerade mandat mot en ministersportfölj. Det mobila nationalgardet skall med det snaraste börja sina öfningar. Spaniens cortes ha, såsom förut nämnts, med 214 röster mot 71 beslutat den monarkiska regeringsformen, och majoritetens ledare ha inom debatten helt öppet betecknat hertigen af Montpensier såsom sin kandidat. Nu beror det på republikarne, huruvida de vilja böja sig för majoriteten eller utmana det borgerliga kriget. Sjöministern amiral Topete har i cortes öppet uttalat sig för hertigen af Montpensier. Från Newyork skrifves, att ett stort meeting egde rum derstädes d. 4 d:s till förmån för upproret på Cuba och att samtidigt ångaren Argon med 1,000 man frivilliga af alla nationaliteter under general Jordan lemnat hamnen. Under de sista veckerna ha redan 9,000 man afgått till Cuba. Utrustandet och värfvandet af dessa expeditioner bedrifves öppet under myndigheternas ögon. Italiens senat har med 67 röster mot 30 antagit förslaget om, att presterliga elover äfven skola vara underkastade konskriptionen. Valen i Baiern, hvilka nu en tid pågått, visa sig hafva utfallit i en mot Preussen mer än någonsin afgjordt fientlig anda. De preussiska tidningarne betrakta detta förhållande med onda ögon. Men kan verkligen Preussen tro, att någon hittills sjelfständig tysk stat skall vilja godvilligt ansluta sig till Nordtyska Förbundet, sedan det nu visat sig, att de under detsamma losvande befolkningarne hotas med att på allt sätt undertryckas af skatter. Förbunds kanslern har förut framlagt förslag om en förhöjd bränvinsskatt; om införandet af en vexelstämpelskatt; en s. k. börsskatt, bestående af en stämpelskatt på slutsedlar: Lombardaffärer, utländska sonds och inländska värdepapper; en qvittoskatt; förhöjning af maltskat ten på öl; en petroleumsskatt; en gasskatt — nu begär man, last but not least, en skatt på jernrågsbiljetter, utgörande 10 proc. at biljettpriset hvilken skatt skulle inbringa i netto 3,154,450 thlr. — Det är för Pressens skull man begär dessa skatter. Det måste stå illa till derstädes. Kära Bismarck, hvarför inte hålla er till fördragen och företaga en afväpning som kan ge verlden lugn och rädda den enhetstanken, hviken annars spränges? TYNA AnA