ran Utlandet. Det framtra er en tor vär tid och vår tids tänke-att egendom ig töreteelse i ställningen i Spanien. Dottas gundiugsul ande församling har uu en langre tid debatterat om den sorfalining, landet skule gatva sig, och har det ar dessa debatter iramgätt, av det så nyss under monarkiskt och presterligt tyrarni soreryskta so ket plötsligoa byitvit helt republikänskt. Då en nation under flera månader diskuterar tråg an om, huruvida den föredrager den ena eller den avdra regeriugslormen, när den vill sist bestämmer sig för att ha en konung och derpå börjar att på det mest ötverlagda utlirsmessiga satt taga i betraktande, hvad tör kung det vill ha, ar det temligen tydligt, att kRonungasömets tidehvart, sådant det beukale vara, ar der för alltid förbi. Den person, hvem han än må vara, som -paniorerna slutligen valja, må kallas konung och kan erhalla stor lon samt hälla sig ett hot, han skall hkväl i sjeltva verket aldrig vara och ej heller kunna anse sig för någonung annat, än hutvudman